Min älskade fru lever inte i den här världen längre

Hon finns däremot alltid hos oss i både tankar och hjärta och jag är säker på att hon vakar över oss. Min Lilla H lärde oss mycket om livet. Vid den sista muntliga kontakten vi hade sa hon - Var glad, var glad med ett kort tryck i min hand.

Det säger mycket om min älskade fru - in i det sista var hon full av liv och livsglädje.

Lilla H lyckades till och med att vänta in alla nära och kära innan hon tog sitt sista andetag. Vi var alla på plats och det var ett mycket värdigt och fint avslut.

Tiden nu kommer att bli tuff men vi har lärt av en mästare - att njuta av allt bra i livet!

Jag vill tacka er alla för allt stöd ni gav Lilla H och även min familj och övriga nära och kära. Det har uppskattats mycket! Njut av vardagen och livet - det är vad min älskade fru önskat.

Härmed avslutas Lilla H:s blogg med orden - Lev Livet här och nu!

Idag har jag ork att...

• skriva lite är i min egen blogg
• surfa runt /lite läsa på era bloggar

Men innan dess har jag tagit en tre, fyra tupplurar. Blir TOKIG på synvillorna! Det senaste är schackbrädor, placerade mitt över synfältet. Det är väldigt effektivt - jag kan absolut inte se någonting ALLS. Jo, sudd, kan jag se. Och oskärpan. Det är jättefrustrerande, för jag vet inte om det är mej det är fel på, eller synen. I kväll kommer Världens bästa Pia & Janne, och i morogon kommer Underbara H & M; så det är inte så synd om mig.

Ha nu en härlig lördag, så hörs vi i morgon! Största kramen!

Härliga dagar!

Trots att vädret har bråkat & trilskats - det SNÖADE i helgen!?! - har jag med hjälp av den ljuva musiken från killarnas andetag sovit bättre än på längre under påskhelgen. Trots att det var helg. Och trots alla de bitterljuva tankar som envisades med att poppa upp sina fula, tjatiga huvuden då. Om och om igen..! Smärtan byter sakta men säkert ansikte, från en ovälkommen, tillfällig besökare till en regelbunden och enveten ständig följeslagare. Nu dessutom med elaka, vassa horn att stickas & jäklas med. Inget stick är det andra likt. Ingen smärta är heller de den andre lik. På så sätt kan smärtan även komma komma åt mitt intellekt och skartta mig i ansiktet. "Beskriv din smärta" Eh... Den är överallt och ingenstans och precis där och på det sätt jag inte förväntat mig.

Men idag har jag i alla fall haft lika många som finaa besökare, vilket har lyckats banka ner smärtan ganska bra! Fina kusinbarnen Y & H var här med sin mamma Lilla P. Jag hoppas de kommer tillbaka

Sedan kom fina, kärleksfulla, Ac som satt kvar hos mig medan jag somnade. Tack! Det betydde jättemycket att få somna med någon vakandes brevid sig! SIst kom Älskade M och under hela dagen har telefononen ringt. Kort kommer med posten varje dag - OCH TIO KOR - EN MILIJON för all den kärlek ni sänder! Jag är så galet tacksam och det vet ni ju att det inte händer så ofta precis.

Nu inser jag att detta inläägg har tafit mig nästan 2 timmar att skriva efter som jag somsnar hela tiden, det tyccker jag betyder att jag jag ska gå och sova nu, vad tycker du..?

En stor, kram till dig som ger mig ork & Lust att gå upp imorgon när smärtan river & sliter i mig! Sov så gott, fina du & en stor puss på det!

Glad påsk!

Och jag fortsätter att ha det riktigt gott, trötthet & smärta håller sig på mattan med sprutor & tabletter. Idag har min fina Pappa varit här (fika) , följt av Världens Bästa Familjen L (supergod påsklax!) och i morgon kommer mina fina, omtänksamma Svärisar. Ja, och och så Påskharen om man har varit snäll, förstås!

För min del hoppas jag på JANSSONS! (Och helst god sill & lax) Håll tummarna för mig! Annars fortsätter verkligen livet att le mot mig! Och ÄNTLIGEN har jag träffat de där människorna som jag TRODDE skulle jobba i cancervården! Det är visst här på Ersta de jobbar, nästan allihop. Några av dem finns utspridda längs vägen - det vet jag. Latifa, Emma, Hanna, Ali, Kajsa & Emma (igen) Underbara, otänksamma, empatiska människor - TACK!

Återigen kan jag inte ladda över några egna bilder, det känns så trist när det är så vackert, så jag lånar några av Stockholms Stad och någon Blogg. Hoppas det är okej - det är ju bara för att de är så bra! Det blir inget vidare, eftersom jag är trött och datorn bråkar, men så här vackert är det!

STÖRSTA KRAMEN PÅ DIG NU MIN VACKRASTE VÄN! JAG ÄR GALET TRÖTT OCH LÄNGTAR MIG PRICKIG EFTER ATT FÅ GÅ OCH SOVA! GOD NATT & GLAD PÅSK!

TOPPENDAG!

Fortfarande på Ersta, fortfarande utan täckning, ska lägga in bilder när jag hinner. Tiden rusar i väg! Jag har goda vänner som hälsar på (varav en väntar på mig nu, så det här måste tyvärr bli kort!)

Idag har jag varit i söderhallarna mest hela dagen - och det ar verkligen inte igår jag kunde det! Lösningen heter förstås RULLSTOL! Vilken lycka tt kunna ta sig var man vill, när man vill! Det enda som behövs är två hjälpsamma händer och det har jag ju så gott om! Och jag sover som en gris på nätterna för äntligen fungerar smärtlindriningen. En eller två gånger per natt behöver jag fylla på smärtlindringen så sover jag sen. Och Imorgon ska vi börja fira påsk! Helt fantastiskt! Syster Yster & jag tog en kvällspromenad, där vi fick stanna & lyckligt konstatera att det är APRIL och jag LEVER FORTFARANDE och får fira PÅSK!

Världens största puss & kram till dig, nu ska jag smyga & ta en jordgubbe som jag fick av världens finaste Pia igår! Men bara en, det kan ju vara fler som vill ha!

Ska försöka hinna skriva imorgon igen, fast jag har väldigt fullt upp med att leva, leva & LEVA!

Det gick åt pipsvängen

för att fortsätta tala Astrid Lindgrenska. Jag var hemma i ungefär 20 timmar, innan vi gav upp och ringde Radiumhemmet. Då hade talsvårigheterna kommit tillbaka och älskade sonen L fick med darrig röst ropa på Pappa att han skulle komma eftersom mammas mun hade låst sig i ett konstigt, plutande läge och det inte kom några riktiga ord därifrån, utan mest framklämda snarkande ljud. Vi (Älskade M) ringde Radiumhemmet och vi togs emot med öppna armar. Killarna placerades hos Världens Bästa Familjen L, där de bjöds på Bowlingmatch och restaurarangmiddag, samt en massa glada skratt så klart! Själv fick jag krypa ner i min fortfarande bäddade säng, H Ä R L I G T ! Jag kände mig ganska orolig och ansvarig onkologjour instämmer, det lutar åt en hjärnblödning eller en akut försämring av mina hjärnmetastaser, så en akut CT av min hjärna beställdes omedelbart. Alltså for jag och min bäddade säng iväg till Neuro efter bara någon timme (sedan tog det en herrans massa tid medan de stack och stack i mina ostickbara kärl). När jag äntligen var klar och röntgenläkaren hade godkänt bilderna åkte jag upp igen och somnade ganska omgående i min härliga säng. Verkligen mitt-i-natten blev jag väckt av ansvarig onkologjour som berättar att det inte var något akut. ??? VA? Hur menar du nu? Jo, efter 117 språkförbistringar förstår jag att det inte finns något på de nya bilderna jämfört med dem från 8e februari i år! Metastaserna har alltså varken växt eller spridit sig sedan dess! HURRA! Nej, inte hurra, säger läkaren. Är det en hjärnblödning, frågar jag, neeeejdå, inga tecken på det, säger onkjouren. ?!?!?! Det är inget akut men, du har metastaser i hjärnan upprepar läkaren. Ja, så vi ser lite olika på saken. Jag är överlycklig över att de står stilla! ÖVERLYCKLIG!!! Läkaren tycker att inte att hjärnmetastaser är något att jubla över.

För att summera: Jag ligger kvar på Radiumhemmet, fortfarande med galet jobbig värk i bröstkorg, axlar & bäcken. Jag ska operera in en ny port & ta ut den gamla, förhoppningsvis i slutet/mitten av veckan. Jag hoppas att jag får vara kvar här så länge. Jag är ganska rädd för att åka hem faktiskt. Jag hade väldigt ont hemma, tyvärr.

God natt fina du!

Ja! Jo, jag lovar...

Jag mår bättre! Det är sant! Senast i måndags trodde jag- helt ärligt och extremt skrämmande & sorgligt- att jag skulle dö... Innan veckan var slut. På allvar. Men nu är jag på rätt köl igen. Jag kommer bli starkare, friskare & piggare. Jag ska. Ska. SKA. Bara för att jag ska. Och har fina dig att dela det underbara livet med. För livet är UNDERBART! Härligt! Och i morgon, får jag åka hem på permission! Gissa hur härligt det ska bli att få se sin eget hus! Sin egen dörr! Min egen säng får jag dessvärre inte se, eftersom ASIH har bytt ut den. Så jag har en egen high-techracersäng hemma, med massor av roliga knappar, åka uuuuuuupp! Och neeeeeeeer! det är jättekul att åka upp & ner, och ner& upp. Och när man har ont är det praktiskt och bra att kunna ställa in ryggstödet bra, bättre, bäst! Och för att kunna göra det är det jättebra att kunna ställa in fotändan på sängen (det låter helt meningslöst, men gör jättestorskillnad- jag lovar!)

Hur går det för dig i ditt "älska-mer" löfte? Har du hittat någon ny Älsklingsdoft? Kanske i nacken på ditt Hjärta? Någon ny Älsklingskänsla? Kanske någons mjuka kind? Eller mjuka hand? En ny Älsklingssmak? En av de godaste frukostarna jag bjudits på, var en vingligt skuren skiva bröd med ett tjockt lager smör och sedan strösocker! Den var "lagad" med kärlek, den!

Ja, så vackert tyckte vi då på 80-talet, när det begav sig! Kärlek till er er alla!

Sent, sent ska jag berätta

att jag har haft det så bra idag! Med hjälp av en det ena, en det andra verktyget har smärtan hållt sg på mattan. Hip, hip, horray! Så, god natt på dig du vackra! Extra god natt till min underbart vackra bror.

Nu sover jag nästan sittande!

Tillbaka på Radiumhememmet

Och här är tyvärr uppkopplingen segare än havregrynsgröten från i förrigår.

Men jag är pigg! Eget, fint rum med dusch & toa, den underbara personalen, bättre utsikt än förra rundan & bäst av allt: tempurmadrass i sängen!

Igår var Världens bästa Pia & Världens bästa Janne här, tillsammans med Finaste Svärisarna & Alf. Så nu har jag orkidéer & tulpaner, talböcker, mysljus, fika i långa rader... Samt handduk, nattlinne & stödkrage, så jag kan sitta skönt i sängen och läsa eller titta på tv.

Jag kan gå igen nu, nästan som vanligt och jag har insett att det snart är påsk!

Måste dirigera påskpynt från sjukhussäng! Tur att jag är så bra på att dirigera (eller kommendera, bara välj...)

Jag önskar dig en härligt, ljuvligt vårlig dag! För även om det blåser lite kyligt, och det faller ännu lite fler flingor än vi önskat: så är det snart slutet på mars! Och underverk sker hela tiden! För min del - jag vaknade i morse & jag är här! Solen kanske inte strålar, men det kan jag så gärna göra i stället!

Ha nu den allra finaste fredagen! Le mot alla du möter! Tacka den som håller upp dörren för dig! Och du... Se dig själv i spegeln ordentligt. För där ser du en av de finaste människorna jag känner! Puss & Kram!

Vågar jag?

Det verkar faktiskt som om det går framåt. På riktigt. Massor av nya spännande smärtlindringsprodukter har uppenbarat sig här och jag sover nu dryga 6 timmar i sträck per natt. Det gör rena underverket med en trött Liten H kropp. Dessutom rasar det in så mycket vackra blommor så jag har en helt egen vår i mitt rum. Tillsammans med den ljuvligt doftande krämen från min Bror är det bara att blunda och njuta.

Idag har jag orkat/kunnat gå från rum till rum, utan att få oöverkomliga bakslag. Ja, ja tror jag törs tro på att tröttstegen är utbytta mot framsteg. Jag tror! Jag blir starkare! Jag kan! Jag ska!

Nu önskar jag dig en härlig eftermiddag med årets första doft av solvarm barnhud, årets första ljud av flyttfåglar & årets första värmande, ljuvliga solstrålar i kombination med den ljuvliga synen av årets första vårblommor! Pussa någon! Le mot någon! Krama någon!