Dagen 3

Idag är det 3 veckor sedan min operation och 3 dagar sedan min första cyto-kur. I morgon är det 6 veckor sedan min buk-CT och beskedet om tumören. Tiden går! Härligt! För varje dag som går, går jag framåt mot FRISK igen! För en sak är säker - jag tänker inte "bara" överleva, jag ska LEVA!

Några effekter av cyton känner jag av, men det är en västanfläkt jämfört med vad jag hade ställt in mig på. Håll tummarna att det intet blir mycket värre! Eftersom tipset från den gulliga, omtänksamma kontaktsjuksköterskan på KS var att skriva ner biverkningar och tidsintervall för att bättre klara det nästa gång och nästa, kommer det en rapport här:

• Ont i kroppen, mest över nacke, axlar, skuldror men även över bäckenet. 2 Panodil Zapp hjälper någorlunda, och jag sov utan.
• Mysko smak i munnen - blä! Det smakar dock inte metall som det står i beskrivningen, bara konstigt och illa. Borsta, borsta tänderna!
• Illamående och obehagskänsla i magen. Ganska precis som att vara åksjuk, en Priperian 30 minuter före mat funkar helt okej. Bra att ha något att tugga på också.
• Märklig trötthet, inte sömning, bara trött, samtidigt som jag har svårt att koppla av. Inte mycket att göra åt, annat än att... vara!
  

I morse gick jag upp och käkade frukost med alla mina killar, E har en skidtävling idag och laddade med en mycket hälsosam frukost avslutad med... KAKOR! Men Pappan?! sa jag, och pappan skruvade på sig medan killarna myste. Tydligen är det något mys de har hittat på under tiden jag har varit sjuk! Kakor till frukost-efterrätt! (Ja, säga vad man vill, så extremt hälsosamt som vi har ätit och så har jag ändå fått MördarMonster i kroppen. Man vet inte vad man ska tro. En eller två små kakor efter gröten kanske är precis vad sinnet behöver?) Det var i alla fall såååååååå mysigt att sitta med dem och äta frukost och sedan ramlade jag tillbaka i sängen och sov 1½ timma till.