Glad idag!

Äntligen fick jag prata med en vänlig, positiv person på Radiumhemmet som faktiskt behandlade mig som den individ jag är. Hon sa bla att mina provsvar före första kuren hade varit jättebra! Det känns så skönt att veta! Hon förklarade mer om hur mitt immunförsvar skulle reagera och hur jag skulle göra det bästa av situationen. Det finns även sätt att hantera allt för låga värden på de vita blodkropparna, och det hade jag ingen aning om... Inte en enda gång sa hon "Det är så individuellt", eller pratade om min andra favorit "Standardbehandling", utan hela tiden pratade hon med mig som en egen person, med en egen sjukdom som ska behandlas på bästa sätt utifrån mina behov. Hon sa självklart! när jag sa att jag skulle bli frisk! Så idag är jag lika glad som jag var arg och ledsen i går. Det är små marginaler, tänk om alla som är involverade i en svårt sjuk persons liv kunde förstå det!

På minussidan väntar jag fortfarande på att min underbara kontaktperson på f-kassan ska ringa upp och berätta när min ersättning för halva januari & hela februari kan tänkas dyka upp... Jag antar att det är rent fräckt att tänka sig att få sina egna pengar bara en månad försent när man själv har gjort alla rätt? Det är ju bara pengar! Det är ju inte så att vi behöver våra pengar, tex för att kunna betala lån, räkningar och kanske tom äta lite... Äsch, de har väl annat för sig? Som att ringa svårt sjuka människor och be dem föreläsa om bästa behandlingsalternativen kanske? Eller så fikar de, det är ju trots allt Fettisdagen! Men, trots alla puckade f-kassor är jag på strålande humör, tack vare denna underbart omtänksamma småländska kvinna på Radiumhemmet! (Och dessutom har jag ännu en bit av min mammas lasagne!)

Ps: Grattis Victoria & Daniel! Det är härligt att vara gift...