Förberedelser

Det är en konstig värld man lever i som cancersjuk. Sedan ett par dagar tillbaka mår jag riktigt, riktigt bra, vore det inte för den snabbt sinande orken (benen tröttnar först, munnen sist) skulle jag nästan kunna lura mig själv att tro att allt var som vanligt. Ja, tills jag råkar se mig själv i spegeln förstås. Men hur märkligt det än låter är jag mer sams med min numera fläckvis kala skalle, än den kortklippta. Att vara skallig är ett led i att bli frisk, ett tecken på att cyton verkligen gör sitt jobb, ett kvitto på att snabbväxande celler DÖR! Att vara kortklippt är inte jag, ett val jag inte skulle göra, det stämmer inte med min person, mitt jag. Så nu när jag tittar på mitt ömkliga huvud blir jag belåten istället för arg. Fast det är kallt att vara ute, så då åker Petra Mede på. (Är jag i Cancerland eller är jag i Cancerland?)

Och tack Jennie & gullegrisen för trevligt sällskap! Det gick både fort och lätt att bli stucken och sedan var det en stund av mysigt gå i affärer och fika, som återigen nästan kändes som vanligt. Och jag slapp vara den enda som fick trötta ögon & fötter efter ett par timmar; gullegrisen blev lika trött som jag!

I alla fall, tillbaka till den konstiga världen: nu när jag mår bra, då måste jag lägga en hel del tid & kraft på att förbereda det obestridliga faktum att jag kommer må sämre (förhoppningsvis inte dåligt, men sämre) om ett par, tre dagar. Alltså:
Idag gör jag en supergod lasagne, men inte till idag, utan till en annan dag, då jag nog inte har ork att laga mat.

Idag tvättar jag som en tok för att se till att precis allt är rent till de dagar då jag inte orkar tvätta.

Idag organiserar jag bland alla mina "sjukpapper", de fyller en hel pärm, men nu är det lätt att hitta intyg, beskrivningar av biverkningar & remisser. Om jag behöver hitta något en dag då jag inte orkar.

Idag bokar jag utvecklingssamtal med Ls fröken och har mailkontakt med Es, om allergier och dess mediciner & biverkningar som kommer dyka upp de närmaste veckorna, då jag kanske inte orkar.

I morgon är det ju läkarbesök, men tyvärr verkar det som om inget av blodproverna som tagits var för att mäta den sk "tumörmarkören" i blodet, vilket jag hade hoppats. Jag vill ju gärna se svart på vitt att det inte längre finns någon tumöraktivitet i min kropp. (Ja, just det MiniMonster: MIN kropp!) Men blodvärden och njurfunktion ska jag i alla fall få veta.

I övermorgon är det förhoppningsvis behandling och sedan följer någon vecka av "bakfyllekänsla", trötthet, värk i kroppen - och den mest otippade biverkningen: gaser! Jag som, helt ärligt!, verkligen aldrig har gaser. Lite cyto så är jag i Älskade Ms klass - och det vill inte säga lite, det vet de som känner honom...

Men då har vi i alla fall rena kläder, sängkläder & handdukar, god lasagne (samt Ms köttfärslimpa) att äta, organiserade papper och bokade samtal. Och dessutom är jag ytterligare en behandling närmare frisk!

Till sist: Idag åt vi strömming, mina killar och jag ~ och den var fantastiskt god! Tack snälla rara Alf för fisken & Svärmor för tillagningen!