Vad ska man säga?

Jag har fått veta att ni ibland tycker att det är svårt att veta vad ni ska säga till mig, någon är rädd att säga fel, någon är rädd att jag ska bli ledsen, och någon känner sig dum... Det är så tokigt att vissa av er drar er för att ringa till mig av den anledningen, och istället har dåligt samvete, och det är ju jättesynd! Jag är fortfarande jag, jag lovar (Kom ihåg: Still me, still fabulous, just a little bit cancerous!)! Jag kopierar därför in ett mail jag skrev till en av er här, där jag försöker beskriva det från min sida.

Jag ska försöka förklara: Ibland, beroende på hur jag mår så klart, är det svårt att hantera andras sorg över min sjukdom. Det är då jag inte svarar i telefonen, som jag sa igår. Jag är oftast positiv och inställd på att bli frisk, men det betyder inte att jag blundar för fakta. För mig är fakta viktiga, jag vill inte blunda. Samtidigt måste jag ha förståelse för andras sätt att hantera jobbiga faktum. Jag är så jätteglad & ödmjuk inför att jag och mitt liv betyder så pass mycket för så många; men jag vill inte ha några gråta-ut-tillsammans stunder, åtminstone inte nu. Jag ska bli frisk, men har en dödlig sjukdom. I den ordningen, med det fokuset. Man får förstås vara ledsen, och behöver absolut inte dölja sina känslor, eller låtsas vara glad! Men det är inte säkert att jag orkar trösta och lindra andras dödsångest. Det låter hårt, jag hör det själv, men jag måste få tillåta mig att vara egocentrisk denna period i livet. Jag måste helt enkelt lägga fokus på vad som känns bäst för mig, gör jag vill ju fylla min kropp med feelgood-energi så att den orkar vinna kampen mot MiniMonstren. Du får gärna fråga om allt. Hur jag mår, provsvar, känslor... Vill jag inte svara eller prata om något ämne just den dagen kommer jag säga det. Det gör absolut ingen skada att fråga, och jag kan prata för mig. Munnen har jag inte cancer i!

Jag vet ju att jag är sjuk, och ingenting någon säger kan göra det faktumet värre. Däremot kan glada skratt, omsorg och delad smärta hjälpa och göra bättre.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

(Passar på att klistra in länken till mer info om Äggstockscancer /Ovarialcancer. Läs här om ni vill och orkar, det här är skrivet till vårdspersonal och är rakt på sak. Min cancer upptäcktes i stadium IIIc)

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Men statistik och prognoser är bara siffror, och jag har aldrig varit bra på att göra som man förväntas... Nu ser vi fram emot en härlig sommar ( i alla fall två veckor av tre mellan behandlingarna!) med sol, bad & båtturer, kanske hinner vi hälsa på i Helsinkki & i Hälsingland innan vi far till Mallis. Åh, vad jag längtar!

Underbart vackert i Stockholms skärgård, juli 2008

Men innan dess är det ju fredagkväll, här och nu! Och just idag är jag stark, förutom en svag cytosmak i munnen känner jag mig nästan som vanligt. Lunchen med Syster Yster var jättegod, jag åt nog dubbelt så mycket som hon. Men bullen efteråt lät jag bli. Ikväll väntar god grekisk mat, ett glas vin och sedan Let´s Dance. Det ska bli jättemysigt! L vann 2 schackmatcher och E har lärt sig nya trick i bassängen, så de är också nöjda.

Nu ska vi leva livet!