Bättre & bättre

JA! Snart har cyton varit runt varje liten cell i min kropp & städat bort ev illasinnade gerillarester. Det vänder nu! Jag känner hur min envisa lilla kropp sakta men säkert tar över kontrollen igen, svettas ut de tappra, fallna blodkropparna & cellerna och piggar på sig. Nu följer ett par dagars magkrångel, och sen kommer det nya blåsor i munnen, men snart ska jag vara fit for fight igen.

Det är ju påsk också, och mitt mamma-tänk vill gärna konsumera bort sitt dåliga samvete, köpa mina barn den glädje & lycka de så djupt förtjänar. Var köper man en frisk mamma? Den magiska flaskan med boten på cancer? Är det någon som har adressen till den webshopen får ni gärna höra av er. För det här är vad jag önskar mig i mitt eget påskägg:

• Bli frisk
  
• Sann tröja
  
• Cool badmössa för skalliga huvuden
  
• Rosévin & choklad
  
• Rosa nagellack till tårna (man får ju anpassa fåfängan efter förutsättningarna!)
  

Det är många av våra nära & kära som har frågat vad vi ska göra, var vi vill vara i påsk. Jag kan inte svara. Jag vet inte hur jag mår, vad jag orkar. Det jag vet är enkelt: Mat & mys vill vi ha. Måsten & stress vill vi inte ha. Så vi tar det dag för dag.

Uppenbarligen vill vi gärna ha något konkret att lägga vår ilska och frustration på. Älskade M har riktat all sin ilska och maktlöshet över cancern mot stackars Petra Mede. Han avskyr peruken som pesten! Muttrar, blänger och blir arg bara han ser den. För mig blev det, något oväntat, sill som fick bli syndabock. Min sjukdom kom som en blixt från klar himmel, inget hade förberett mig på att jag hade en långt framskriden cancer. Men i efterhand kan jag känna att julmaten inte smakade gott, att jag inte orkade njuta som vanligt, att jag var trött på ett märkligt sätt. Och eftersom sillen är ett mycket älskat inslag på julbordet, något jag lägger mycket tid på, blev den på något vis symbolen för det luddiga "felet". Så, ingen sill på påskbordet i år! (och ingen peruk på Lilla H!) Istället har jag tänkt på lamm, äggrätter & lax.

Och glöm inte: