Den som väntar

på något gott väntar alltid för länge! (Eller hur det nu var?!) I dag är jag säker på att jag kommer att bli människa igen. Jag tror att jag kommer kunna formulera en verbal mening på mer än 5 ord i rätt ordföljd, äta utan att spilla, vara vaken & närvarande i mer än 30 minuter och förstå ett och annat skämt. Jag kanske till och med kommer kunna gå fortare och mer symmetriskt än Ozzy Osbourne igen.

Men visst, rent teoretiskt, väntar jag gärna på att min kropp ska ta hand om resterande cyto. Jag vet att en vecka av att känna sig som en fisk på torra land, eller en kalkon i en bur på Skansen, är ett billigt pris. För cancern är ju trots allt redan borta ur min kropp, och nu jobbar vi på att hålla den borta. Förstöra varenda möjlighet till come back. Och det är värt allt! Så klart. Men, att vänta har aldrig varit min starka sida. Ni vet, otålighet is my middle name. Och nu, så fort jag börjar känna mig lite mer på okejsidan, tar otåligheten över. Jag vill må bra. Bättre. Bäst! Nu! Jag vill ju dansa, inte stappla! Jag vill ju sjunga karaoke, inte väsa och stamma. Jag vill laga femrätters middagar, inte klara att värma den underbara färska pasta min Mor har lämnat här. Jag vill läsa romaner, inte text tv. Så. Lugn. Andas... In... Och... Ut... Tålamod är en dygd (JAG INTE BESITTER!).

Som om inte det vore nog måste jag dessutom vänta på att telefonen ska ringa. En av robotrösterna förra veckan lovade mig att en alldeles äkta, levande läkare skulle ringa mig idag mellan 9 och 12. Klocka 11.59 ringde det. Det var en sköterska som sa att doktorn tyvärr inte hade hunnit ringa mig (Va?! Nähä?! Det märkte inte jag... Dah!) Så doktorn ringer mig i eftermiddag istället. Så nu väntar jag lite till. Lovley! Underbart!

Men ni, vet ni vad jag önskar mig av er? Roliga foton på mig & er! För någon månad sen fick jag ett collage av Kickan och det har gett mig så mycket glädje att titta på det, minnas alla de goda stunderna och få kraft att kämpa mig tillbaka för fler. Jag fotar mycket själv, men inte mig ju! (Och ja, jag vet att jag aldrig vill vara med på bild, men några bilder har ni i gömmorna det är jag säker på. Det viktiga är inte hur bra bilden är, utan all glädje den kan ge!) Mejla mig alla era bästa bilder ~ snälla?!

Ja, nu ser ni ju att jag mår bättre, nu när jag börjar peka med hela handen igen...

(PS: Underbara M, tack för att du ringde i dag, och tack för inbjudan! Det ska bli så kul!)