P13 mm

Efter hälften av mina inplanerade behandlingar börjar vi få en viss rutin på besöken på Radiumhemmets medicinska behandlingsavdelning P13. Vi tycker ju inte om att komma för sent, och morgontrafiken är svårförutsägbar, så vi brukar vara där 30 minuter före utsatt tid. Städerskan ler så glatt och pratar med oss på något asiatiskt språk. Vi begriper ingenting, men nickar & ler tillbaka (vi tror att hon blir glad för att vi alltid sätter på oss de blåa plasttossorna). Sedan packar vi upp allt ätbart vi har med oss och ställer i den tomma kylen, gör varsin dubbel "mocka" i Selecta-maskinen och sätter vi oss i de stora sofforna. Där, framför tv´n som alltid är avstängd, mumsar vi på medhavda frukostmackor och hälsar på de andra som kommer tidigt. I bakgrunden ser och hör vi hur sköterskorna börjar komma till jobbet och så småningom kommer en av dem och talar om för oss vilken sängplats vi blivit tilldelade, min heter 1:2, rum 1, säng 2 betyder det. Det är den bästa platsen!

Närmast fönstret och toan i ett tvåbäddsrum, närmast dagrummet med vår mat och kaffeapparaten. I fönstret står en tom plastkruka och en plastkruka med en plastblomma, dessutom ligger min journal där och så småningom även en plastpåse med min färdigblandade cytostatika som ska förvaras kallt. Undrar var de kommer hamna i sommar? Där finns även ett litet bord, och den lilla kärran som båda är fullpackade med nålar & rör till blod, tussar, sprit, koksaltlösningar, blodtrycksmanchetter, handskar, förkläden och 1000 andra saker som jag inte vet vad det är,och ännu inte behövt.

Mycket mediciner, nålar & rör blir det!

E´s bästa födelsedagspresent, hans Nintendo DSi, ska släppas i Europa idag, och han väntar på leverans. Väntar, längtar, stampar, väntar, tittar i almanacka, tittar på klockor, längtar, tjatar lite...Och nu fick jag just ett mycket kryptiskt mess från min egen Axl Rose, om ett paket som ska komma i brevlådan i dag, men som jag ska vänta med att använda tills det kommer en förklaring nästa vecka... Så nu är vi två stycken som vaktar brevlådan idag! Så nu kan jag ju tjata tillbaka! När kommer mitt paket då? Och jag får inte ens använda det när det kommer! He he...

Fortfarande tom!

Annars provar jag ett nytt drag idag, jag ska försöka hoppa över illamåendemedicinerna för att se om jag kan slippa det allra värsta utmattningssyndromet. Jag gillar inte att vara en zombie, vi får väl se hur jobbigt illamåendet är i förhållande till zombietillståndet. Ännu känner jag mig rätt okej, de värsta kortisonstickningrna i ansiktet har lagt sig, så länge jag sitter någorlunda still känner jag mig inte alltför trött i huvudet och magen är också under kontroll, även om den morrar lite (jag har även trixat lite med den medicineringen, nämligen). I går började det ramla hår igen, men nu har jag ju så lite, så kort & så fjunigt hår kvar att det inte blir några jättemängder på kudden eller i duschen ändå.

Och tänk att om 9 veckor gör jag förhoppningsvis det här för sista gången; cyto-behandling & väntan på biverkningar! Helt underbart! 18 veckor går ändå ganska fort, och speciellt nu när det blir vår, och framförallt när behandlingen har haft så fantastiskt bra resultat! Sedan ligger en hel sommar framför mig, med gott om tid att vila upp mig & få tillbaka all min ork! Så blir det den efterlängtade resan till Mallorca, och efter det hoppas jag på en rejäl födelsedagsfest med er alla som gäster- och då j*klar ska jag orka dansa hela natten igen!

My future´s so bright, I gotta wear shades... (sopig låt, perfekt textrad!)