Idag mår jag riktigt bra igen, smärtan i munnen är under kontroll och det verkar som om mitt immunförsvar har vunnit över vad det nu var som fick mina lymfkörtlar i hals, nacke och under käken att svullna till tredubbel storlek. Skönt! Så nu är jag igång med förberedelser igen. Medan Älskade M jobbar på med båten har L & E en riktig kompisdag, de har varit här där de har spelat gitarr, DSi och skejtat, sedan tog de cyklarna och for iväg hem till en av kompisarna. Själv har jag grott fast i köket... Hittills har det blivit Herdens paj, vegetarisk lasagne med kikärter och tre sorters ost samt en sats cookies med citrus & mörk och vit choklad.
Parallellt med det har jag tvättat som en galning, så hänger det tvätt precis överallt här hemma. Det är härligt, tycker jag för då luktar det gott, men också besvärligt eftersom jag gillar att se mina vita väggar.
Parallellt med det har jag tvättat som en galning, så hänger det tvätt precis överallt här hemma. Det är härligt, tycker jag för då luktar det gott, men också besvärligt eftersom jag gillar att se mina vita väggar.
Jag tar en liten paus nu tills diskmaskinen har gått färdigt och jag kan bli av med de 100 och 1 formar, kastruller, vispar, mixerstavar och annat som belamrar diskbänken.
I morgon är det dags för nya blodprover, tre rör tar de, bla tumörmarkören. Sedan ska jag träffa Pernilla & Sötnosen (hoppas jag!) och kanske shoppa lite
På tisdag är det läkarbesök
och då hoppas jag få svar på tumörmarkören. Håll tummarna för mig & ett riktigt, riktigt lågt värde då! För sen på onsdag vill jag ha behandling igen (hoppas på en extra stark en! Det ska inte finnas någon möjlighet att slå rot och bo i mig inte!). Singing: Bye bye, cancer bye bye!

Och mitt i alltihop får jag ett mejl från Fritidsresor som undrar om jag minns min resa till Cypern förra året, och om jag inte gärna vill göra om den. Jo, tack snälla Fritidsresor, jag & familjen åker jättegärna igen! Vad gulligt att ni frågar! Hur och var hämtar jag biljetterna? (Ja, alltså, om det här var en amerikansk film, och jag var den stackars cancerdrabbade hjältinnan, då skulle Fritidsresor bjuda på en resa, det är jag helt säker på. Fast i så fall skulle jag ju vara så där snyggt sjuk, lagom mager, och inte ha en rumpa på magen. Visserligen skulle jag vara skallig, men med jättelååååååååånga ögonfransar, naturligt svarta och täta. Så skulle jag ha supersnygga , tunna lite fladdriga kläder på mig hela tiden, och aldrig ha blåsor i munnen så jag måste tugga med munnen öppen och göra grimaser. Jag skulle aldrig bli sur, bara vackert olycklig så mina stora, klara ögon fylldes med tårar. Jag skulle aldrig behöva skura toan, men gå på läkarbesök till en auktoritär äldre man som klappade mig på axeln. Just det, så skulle jag liksom omges av sorsen musik och barnen skulle måla sorliga målningar i skolan. Det enda som stämmer någorlunda överens med den filmen är slutet. J*klars vilket lyckligt slut den här historien kommer få! Bättre än en Hollywoodfilm! )
*me like barnbidrags-dag!*
På tisdag är det läkarbesök
och då hoppas jag få svar på tumörmarkören. Håll tummarna för mig & ett riktigt, riktigt lågt värde då! För sen på onsdag vill jag ha behandling igen (hoppas på en extra stark en! Det ska inte finnas någon möjlighet att slå rot och bo i mig inte!). Singing: Bye bye, cancer bye bye!

Och mitt i alltihop får jag ett mejl från Fritidsresor som undrar om jag minns min resa till Cypern förra året, och om jag inte gärna vill göra om den. Jo, tack snälla Fritidsresor, jag & familjen åker jättegärna igen! Vad gulligt att ni frågar! Hur och var hämtar jag biljetterna? (Ja, alltså, om det här var en amerikansk film, och jag var den stackars cancerdrabbade hjältinnan, då skulle Fritidsresor bjuda på en resa, det är jag helt säker på. Fast i så fall skulle jag ju vara så där snyggt sjuk, lagom mager, och inte ha en rumpa på magen. Visserligen skulle jag vara skallig, men med jättelååååååååånga ögonfransar, naturligt svarta och täta. Så skulle jag ha supersnygga , tunna lite fladdriga kläder på mig hela tiden, och aldrig ha blåsor i munnen så jag måste tugga med munnen öppen och göra grimaser. Jag skulle aldrig bli sur, bara vackert olycklig så mina stora, klara ögon fylldes med tårar. Jag skulle aldrig behöva skura toan, men gå på läkarbesök till en auktoritär äldre man som klappade mig på axeln. Just det, så skulle jag liksom omges av sorsen musik och barnen skulle måla sorliga målningar i skolan. Det enda som stämmer någorlunda överens med den filmen är slutet. J*klars vilket lyckligt slut den här historien kommer få! Bättre än en Hollywoodfilm! )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar