Oavgjort idag

Tack för alla gulliga och uppmuntrande mess! Jag kämpar på, det gör jag, och ni ger mig extra kraft och styrka!

Ja, och idag sitter jag upp igen, jag har duschat och klätt på mig. Det värsta är förhoppningsvis över även om det fortfarande är överväldigande många små skrymslen på min kropp som uppvisar intressanta smärtor. Det ilar, gnisslar och skär. Värker, bultar, sticker och drar. Men jag föredrar när smärtorna flyttar sig som det gör nu, liksom söker igenom kroppen. Då kan jag visualisera Cyto-agenterna på jakt efter ev MiniMonster som försöker gömma sig för att agera gerillasoldater. Det ska inte finnas några kvar nu, och jag har bestämt mig för att det är därför det gör så mycket ondare nu än de första två gångerna.

Snart kommer mina älsklingar hem, Älskade M har jobbat över och killarna har varit hos Mormor & Morfar. I kväll hoppas jag orka sitta upp och umgås med dem! God middag ska det bli också...

Och i morgon mår jag ännu bättre!

En sån här tjusig bricka blev vi serverade av K på Radiumhemmet.
Det var både salta pinnar, salta och söta kex, smör, marmelad och Loka. Sista gången kanske jag kan be om Champagne?