Jag är trött på 7

Idag är jag trött på det mesta. Trött på att ha ont, vara sjuk, skallig och fet... Yada, yada, yada - ni har hört det förr. Men jag är dessutom trött på den stökiga, icke-färgsorterade bokhyllan och på mina barns skor som aldrig sitter skönt. Trött på diskmaskiner och tvättmaskiner som helt magiskt alltid är fulla. Och så är jag trött på regn och rusk. Fast mest är jag trött på 7. Jättetrött på att det är 7 grader ute! Det känns som om det har varit 7 grader i minst 48 månader. Vadå årstider?

Vinter- oj!

Växthuseffekt! 7 grader, snålblåst och isblandat regn.

Vår- oj!

Aprilväder! 7 grader med omväxlande sol och storm eller regn och storm. Eller bara storm.
Sommar- oj!

Klimatförändringar! Golfströmmen har kylts ner eller nåt, 7 grader i skuggan, storm och regn eller 147 grader i solen.
Höst- höstväder.

7 grader, snålblåst och regnbyar. Vi har inga årstider längre, det är höst året om.

*Gah* Jag vill resa bort. Till solen, och den stabila värmen.

Till glada människor som ler och säger mañana som svar på allt. Till det stället där det är sommar och tjugo7 grader året om. Eller trettio7. Men inte 7.

Istället sitter jag och väntar på att Radiumhemmet ska ringa med svaren på blodprovena. Förhoppningen är ju att min begynnande benmärgstoxicitet ska ha avstannat och mina neutrofila granulocyter ska ha ökat i antal.

Det gula är en neutrofil som äter en upp en illasinnad smitta

Jag tror jag tänker börja kalla mig för Lilla H, Sju-o-fob. Så kan ni säga Ja, hon är ju lite neutrofil med menande tonfall när ni pratar om mig. Det blir bra. Bara jag slipper 7.