Sedan ett par dagar tillbaka önskar jag att jag vore en struts. Jag orkar inte riktigt med... det gör ont i kroppen, alldeles för ont för att jag ska kunna förtränga det helt. Det är svårt att sova när det gör ont. Överallt och hela tiden. Det är svårt att äta, gå, skratta... och ja, andas när det gör ont överallt och hela tiden. Jag vet inte om jag har för dåliga droger eller för ont. Idag har vi Underbara H på besök. Då känns det lite bättre. Kanske smärtan går över om ni allihop kommer och hälsar på?
Ont, det gör ont, men det går! Här är det jag som bestämmer! Försvinn med dig Smärta-Märta! Kliv av min rygg! Sluta banka i mitt huvud, nypa mig i skinnet, sticka mig i ögonen. Släpp mina njurar, lossa järnringen runt mina lungor. Sluta stick hål på mitt tandkött och göra blåmärken på mina ben. Lägg av att vråla i mina öron och låsa fast mina leder. Ont, det gör ont, men det går... Jag ska vinna! Smärtan ska försvinna. Eller hur?
Ont, det gör ont, men det går! Här är det jag som bestämmer! Försvinn med dig Smärta-Märta! Kliv av min rygg! Sluta banka i mitt huvud, nypa mig i skinnet, sticka mig i ögonen. Släpp mina njurar, lossa järnringen runt mina lungor. Sluta stick hål på mitt tandkött och göra blåmärken på mina ben. Lägg av att vråla i mina öron och låsa fast mina leder. Ont, det gör ont, men det går... Jag ska vinna! Smärtan ska försvinna. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar