Tack världens bästa Pia & Janne!

Tack för en underbart rolig kväll! Ni är bara bäst!

Men vad gjorde vi då? Jag kan ju omöjligt berätta allt men:

Vi bodde på hotell. Rummet var litet men med egen "terrass"

(note to self: klättra inte ut på terrasser 02.oo om du inte vill ha grymt ont i den stackars cancerhärjade kroppen dagarna efter. Eller: fortsätt ha kul och lev med smärtan. Alternativt: Gå och lägg dig före 02.oo)

Vi drack rosa bubbel

& vitt vin med magnifik utsikt över det
vackra, vackra sommarstockholm.

Vi kom precis i tid till båten och fick jättebra bord.
Den excentriske trubaduren

fick tokspel och skällde på de testestoronstinna killarna vid bordet brevid på bruten svengelska, kryddat med gester & svordomarna som Gud glömde. De skulle antingen vara tysta, uppträda själva eller så skulle han själv kasta dem över bord. Allt medan vi hysteriskt försökte tysta våra fnissningar, vi ville ju inte bli kastade över bord! För att blidke den temparamentsfyllde mannen från öst vrålade sedan Älskade M: BRAVO! efter varje medioker låt, medan Världens bästa Pia & jag sjöng med så rutorna immade igen & Världens bäste Janne applåderade.

Vi avhandlade allt från kalsonger till lyxkryssningar och dansade, skrattade & gjorde upp planer för framtiden medan solen gick ner.

Så småningom kunde jag även stryka ytterligare två saker från min "Vill göra"-lista: Dricka mojito på Gondolen & gå hem genom stan en sommarnatt. Fast det var så galet varmt, och nu för tiden är ju Söder så proppfyllt med folk en fredagkväll, så det kändes mer som en promenad genom Magaluf. Älskade M var glad i alla fall.

Dagen efter kvällen före promenerade vi lite mer, tog en glass

& njöt av utsikten

& solen på Fjällgatan, stannade till vid mitt jobb och kikade. Det kändes konstigt, men bra. Men konstigt.

Idag har vi hämtat hem våra killar. De har också haft en bra helg. L fick sin första gädda

& E vann över alla i minigolf. På den svåra banan. I morgon ska vi träffa Kickan, det ska bli kul. Måste sova först bara...