Två steg fram & ett tillbaka

Sedan vi kom hem har jag varit trött varje dag. Varannan dag har jag varit galet trött och haft ont i kroppen igen. Som vanligt är det bröstkorgen och axelpartiet, allra mest på höger sida som värker. Varannan dag (som idag) är det relativt uthärdligt, jag klarar mig utan smärtlindring & travar runt hemma, handlar lite, pratar i telefon, busar med killarna, lagar mat och bakar. Varannan dag har jag behövt starka tabletter och inte orkat så mycket mer än att ligga på soffan. Nu närmar sig mitt första återbesök på RH. Tanken är så klart att jag ska få veta att MördarMonster, tumörer & vidriga metastaser lyser med sin frånvaro. Strålar med sin frånvaro, faktiskt. Inför det behöver jag ju ta blodprov så tumörmarkören ca-125 kan mätas. Problemet är att en eventuell infektion kan höja värdet och då skrämma upp mig & allla mina nära och kära i onödan. Så om mönstret håller i sig och jag mår mindre bra i morgon, då väntar jag till på måndag med blodprovet.

Och tack för att ni hoppas! Hoppas mer! Hoppas fler! Jag behöver ert hopp nu.

En annan sak jag verkligen behöver är saker att fram emot. Vilket min underbart snälla, omtänksamma bror har ordnat på ett fantastiskt sätt. Han, jag & Syster Yster kommer tillbringa 4 dagar tillsammans i oktober. Klicka här för att se hur härligt vi ska ha... Tack, snälla, rara, gulliga Bror!