Vardag

Så var vi tillbaka i vardagen igen; skola för L & E, jobb för Älskade M och läkarbesök med intima & obehagliga undersökningar för mig.

Just idag har jag blivit undersökt med ultraljud av en Tantalora, det var blodkärlen i mage, ljumskar, lår och knä som skulle undersökas. Alltså geggades jag in med gelé, lades upp på ett högt, smalt bord utan kläder nedanför behån och började klämmas, tryckas och bankas på. Skönt. Jätteskönt! Inte. Speciellt inte i ljumskarna.

De goda nyheterna var att det såg fint ut i blodkärlen i magen. (Andas in. Håll andan. Och uuuuuut instruerade Tantaloran. Jag lydde. Sedan ropade hon, alldeles till sig: FINT! BRA! Tydligen hade jag inga blockeringar alls där. Eller så var jag ovanligt begåvad på att följa instruktioner. Jag vet inte vilket.) Men i ljumskar & lår kunde man se spår av kraftig propp och i knävecken var det alldeles rött istället för blått. Inte bra. Inte bra alls.

Sen fick jag dra ner klänningen och träffa doktorn. Hon tog i hand men sen tittade hon bara på datorskärmen och sa Oj, då. Oj, oj. Ja... Aj då. Sen gick hon igen. Hon hade ingenting med behandlingen att göra, det är min Hematolog som ska dra slutsatserna av de ojande och ajande som den här doktorn nu skriver ner papper. Och hematologen ska jag träffa om ett par veckor. Så fram tills dess är det fritt fram för mina egna gissningar och tolkningar av oj då & aj då.

Så sammanfattningsvis blev jag kladdig, öm i magen och lite skraj av att vara tillbaka i vardagen. Killarna hade inte samma upplevelse av sina första dagar som tur var.