tisdag 20 oktober 2009

Det rullar

På flera sätt än ett. Alltså, den här krampmedicinen är rena pariserhjulet! Upp eller ner, fram eller bak? Jag svamlar och tappar tråden och har dessutom en sönderbiten tunga som gör att jag sluddrar. Men jag är glad! Jag fnissar åt det mesta just nu, trots att jag har slutat med smärtlindringen. Kanske tar jag igen till natten, men just nu är läget under kontroll.

Det andra som rullar är behandlingen. Förra veckan gick ju åt till att vänta, men på strålningen verkar de vara snabba i vändningarna. Eller så har någon av mina läkare hojtat till, båda två var rätt upprörda över att inga kallelser hade kommit (vilket de fortfarande inte har gjort, vill jag påpeka).

I alla fall ringde de från strålningen idag, och jag ska dit på torsdag för att mäta upp en mask som ska hålla mig stilla under strålningen. Mysigt va? Och på måndag drar själva strålningen igång. Då ska jag stråla hela hjärnan varje dag den veckan. Sedan är det dags för cyto. Min onkolog menade att om nu cancern har tagit sig till hjärnan borde även Taxolen kunna ta sig dit. För ni har väl hört att det här är jättekonstigt? Supermärkligt? One of a kind? Äggstockscancer sprider sig inte så här. Så, nu har de fått ha YTTERLIGARE en konferrens om mig, hehe.

Jag tror att det är för att jag har en sån aktiv hjärna som cancern har kunnat följa med blodet upp dit. Nu ska vi stråla bort de små, små metastaser som finns, och så får cytostatikan ta död på alla anlag, ja alla små idéer till cancer. Punkt. Sedan får vi hoppas att det dröjer ett tag innan den kommer tillbaka. Hopp, hopp, hoppas!

Så när strålningsveckan är över, och jag vet hur illa det blir med biverkningar - då är det dags att planera alla de där roliga sakerna vi skulle göra. Jag har fortfarande väldigt mycket liv i mig, men kortare tid att sprida ut det över, nu funkar inte "Ska bara..." eller "Vi tar det sen..." Så, ni gör alldeles rätt i att tjata, fast förlägg tiden ett par veckor fram. Och kom gärna med färdiga förslag, min hjärna har ju liksom lite cancer nu, och har krampat och fått starka mediciner och nu ska den strålas, så jag tror kanske inte jag vinner något Nobelpris i år i alla fall.

Puss & kram & se till att vi ses på stan!

4 kommentarer:

  1. Hej du verkar ha modet uppe iallafall. Skönt att komma igång med behandlingen. Inget verka ju stämma angående sjukdomen på dig. Lycka till nu.Vi hörs
    Kramar Lisa

    SvaraRadera
  2. Nej, inget har stämt hittills och därför tänker jag göra mitt bästa för att bli den första som blir 102 år trots äggstockscancer som 38-åring.

    Skämt åsido tänker jag inte låta cancern styra över det som jag faktiskt kan styra, tex mitt humör. Jag tänker njuta av livet!

    Jag är ledsen att jag inte svarat dig, jag är helt enkelt alldeles för snurrig just nu.

    SvaraRadera
  3. Ditt fantastiska humör kommer att ställa till ett helsike för de där små monstrena.
    YOU GO GIRL,kram MARIE

    SvaraRadera
  4. Heja! Nu ska monstren utrotas! Sen hittar vi på en massa kul! KRAM

    SvaraRadera