Knölen var dum

Nu är det klart att knölen var en riktig knöl. En riktig skitknöl. En förbannad cancerknöl. Cancern är tillbaka. Återfallet är här.

Nya tag.

Som vanligt är ingenting vanligt med mig och min cancer. Tre olika läkare har vid tre olika tillfällen konstaterat att knölen känns precis som en fettknöl. Äggstockscancer växer inte i knölar i huden över solar plexus. Det första provet innehöll bara fettceller. Min tumörmarkör har gått ner till 38, och är alltså på i princip normal nivå. Blod- och leverprover var fina. Finfina.

Ändå. Är det cancerceller i knölen. Äggstockscancerceller. Så det är ett återfall. Bom-faderalla-återfall.

Jag läser ju en del och hade tack vare min hematolog chansen att förbereda mig. Jag visste vad jag skulle fråga och fast det känns som om läget suger, finns det ljuspunkter. Det kan vara så, att alla de här sakerna betyder att jag har tur i oturen. Det kan vara så att det bara är enstaka celler som blivit dumma. MiniMonster i gerillaform, ni vet. Som tror att de har hittat ett nytt högkvarter. Men tack vare att jag hittade knölen och att punktör-läkaren stack en extra gång har vi hittat dem, så nu har vi kanske chansen att vräka dem innan de har rekryterat hela kroppen.

Jag ska förstås röntgas. Först ett CT, sedan kanske även en PET-scan, beroende på hur det ser ut. Är det bara knölen, då kan man operera bort den. Finns det på fler ställen är det ingen idé att operera.

Sen blir det cyto igen. Jag bad om det bästa och så länge min kropp klarar det kommer jag att få Taxol, varje vecka. För att det ska funka kommer jag nu få en port-a-cath inopererad. Så, varje vecka i minst 6 - 8 månader kör vi på det.

Kampen att bota cancern helt är över. Nu grupperar vi om för att göra min kropp ointaglig så länge som möjligt. Vi ska jäklas med MördarMonstret så mycket det går! Starka mediciner är bra, men skratt & kärlek är också bra. Så, nu mina vänner behöver jag er mer än någonsin.

Inte för att gråta, förbanna ödet eller fråga varför just jag. Nej, till att skratta, dansa, uppleva, äta & dricka med. Leva med!

Det kommer en dag när det är dags för den andra, men jag ska göra allt och mycket därtill för att den ska dröja.

(Jo, just det: nu fikar jag igen. Inget bra att hålla igen nu. Och så har jag ringt till FK och berättat på telefonsvararen hur det står till. Hon har inte ringt tillbaka. Undrar varför?)