Idag ska jag strålas. Jag är lite rädd. Jag har fortfarande väldigt ont i bröstkorg och rygg. Det känns ganska bakvänt att bli radioaktiv för att bli frisk...are. För jag kan ju inte bli frisk längre. Det är svårt att förstå. Jag kan inte bli frisk. I hela livet har ju det onda gått över. Ni vet, bit ihop så blir det bättre. Ignorera smärtan, så försvinner den snart. Tänk på annat, så blir man frisk. Nu är det inte så längre. I de mörkaste stunderna oroar jag mig för att det bara kommer bli sämre nu. Att det onda ska förvärras. Sprida sig. Att organen ska lägga ner sin verksamhet. Hjärnan säga upp sig. Men så länge vilja och envishet har någon betydelse blir det inte så. Jag satsar på att bli symptomfri. Länge! Åtminstone en 58 år, eller så.
måndag 26 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Strålningen kommer att gå strålande! Tänker på dig idag!
SvaraRaderaDet kommer gå hur bra som helst! Tänkte på dig igår. Tänker på dig nu och kommer garanterat tänka på dig imorgon!!!
SvaraRaderaMassa styrkekramar till dig och familjen!
Fia
Visst är vi med - hela tiden ...
SvaraRaderaLite extra nu under strålningsperioden. Och så hoppas vi att biverkningarna inte blir allt för jobbiga. Stor kram från familjen Lindén till hela familjen J
Har tänkt på dig idag! Hoppas allt har gått bra och att du inte blir för dålig av strålningen. Hoppas också på ett under i cancerforskningen så att även du och andra med metastaser kan bli friska! Det händer ju så mycket hela tiden på behandlingsfronten. Stor kram Cecilia
SvaraRaderaHoppas allt har gått bra idag. Hoppas.
SvaraRaderaTänker på dig! Ofta! Många KRAMAR till dig och killarna
SvaraRaderaTänker på dej massooor kraam sara
SvaraRadera