måndag 23 november 2009

Tid

Jag mår lite bättre idag, men är fortfarande väldigt trött & darrig. Jag får liksom inte upp energin. Inte med mig kroppen i planerna. Jag tänker "Nu ska jag..." men kroppen ligger kvar på soffan. Det känns som om min kropp inte riktigt håller med mig i min filosofi att leva på. Hinna så mycket som möjligt. Det känns lite som om kroppen hojtar på mig att vila nu. Så okej, då. Jag ska ge kroppen den här dagen också. Vila. Vila. Vila. Inte städa, träffa Kickan & baka. Det är väldigt tråkigt. Jättetrist. Men obehagligt nog även lite skönt att ligga ner. Inte vara på väg någonstans. Det skrämmer mig lite och jag hoppas verkligen att det är tillfälligt. Det är det som är det mest fruktansvärda med att vara obotligt sjuk. Jag kan inte bara vänta ut saker, för jag kommer ju inte att bli bättre. Jag kommer bli sämre. Och det är ju den ultimata fasan. När det börjar gå bakåt. När livet försvinner bit för bit. Framsteg blir bakåtgång.

Så, därför mina vänner, ger jag mig idag, och möjligen imorgon (beroende på om jag måste åka in till RH eller inte) att ligga på soffan. Sen är det dags för cyto igen och sen MÅSTE jag känna mig bättre. Piggare. Mer energisk. Måste. Alternativet är otänkbart. Jag ska leva med min cancer i många år än. Ska!

Så, okej kroppen, vi ligger en eller två dagar till- sen reser vi oss och julpyntar. Det blir jättebra.
Av

3 kommentarer:

  1. Ingela23 november 2009 kl. 20:35

    Busan har verkligen inget begåvat att tillägga... men att lyssna på kroppen är ju inte detsamma som att ge sig, eller hur! Alla måste vila ibland. Det blir jättebra!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Tilda23 november 2009 kl. 22:13

    Så tänker jag med! Bra att du är lyhörd för din kropp, så samlar du kraft och orkar med allt kul och mys framåt juletid.
    Tänker på dig!
    Kram.

    SvaraRadera
  3. Annika24 november 2009 kl. 13:39

    Ja, idag har jag också en dag när jag lyssnar på min kropp. Och den vill vara hemma och inte göra något alls. Vi flyttar till radhus nedanför backen (liknande det mamma bodde i förut om du var där) på lördag så det är så galet mycket att göra hela tiden och nu är det stopp! Vara hemma och vila.
    Tänker massor på dig och hoppas verkligen att jag får komma ut och säga hej någon dag när du mår bättre. Tills dess, varm kram från lillkusinen som aldrig glömmer första kvällen på stan med dig!! ; )

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)