Vilken tur!

Idag var det en stor dag i Lilla Hs liv. Sedan en tid tillbaka är Syster Yster kär. På riktigt. Och jag har ju tillbringat den tiden med att åka in och ut på sjukhus, med än det ena problemet, än det andra. Jag har strålat bort ork och drogat bort både personlighet & tankeverksamhet. Följden har blivit att ALLA har träffat Syster Ysters kärlek utom Älskade M och jag. Till och med våra barn, eftersom hon visade prov på en fantastiskt empatisk och hjälpsam personlighet genom att tillsammans med Syster Yster skynda hit och ta hand om våra killar när jag måste läggas in akut. De killar hon alltså inte ens kände då. Killarna gillar henne redan skarpt och de delar vissa väldigt viktiga intressen.

Idag var det äntligen min tur att träffa Maja! Jag var förstås lite uppeldad (vi skyller väl på att jag hart höjt kortisondosen igen va?) och och dukade till thai-lunchen de skulle ha med direkt efter frukost.

Sen fikade vi också när killarna kom hem.

Och Maja var så snäll och åt av alla kakorna jag hade bakat. Bara en sån sak! Mellan allt ätande hann vi prata en hel del, om resor, dåliga vanor, vinnarskallar och didaktik. Och läggrutiner för 2-åringar, virkning, framtidsplaner och Hammarby. Bland annat. Syster Yster är en viktig liten person för mig. Mycket viktig till och med. Och mer perfekt tjej till till Syster Yster hade jag inte kunnat hitta på själv, ens med min fantasi. Så nu är jag riktigt, riktigt glad!

Varmt, varmt välkommen i familjen Maja!

(Men jag helt slut så nu är det bäst jag intensivtränar soffrodel tills i morgon, eller hur Underbara J?)