Julen har varit bra. Jättebra! Barnens ögon har tindrat, jag har varit omgiven av nära & kära, maten har varit god, vädret vackert... och jag har gråtit mer än någonsin i mitt liv. Att ha allt detta vackra, kärleksfulla, underbara och veta att man måste mista det. Att jag måste göra dem jag älskar mest mer illa än jag kan föreställa mig. Det gör ont! Ju mer jag njuter, ju mer gråter jag. Upp och ner. Berg och dalbana. Jag är åksjuk och njuter inte det minsta av åkturen. Dessutom vet jag ju att den kommer ta slut. Tvärt. Det har gått 2 månader nu, snart ska jag röntga igenom kropp & skalle för att få veta hur det ligger till. Med 99% säkerhet har jag nu max 5 månader kvar.
Mina fina killar - så perfekta i minsta cell. Så glada, så positiva, så generösa, omtänksamma, kärleksfulla, så tacksamma för alla paket & allt det goda. Så oskyldiga. Hur ska nästa jul bli? Kommer de tappa glädjen? Den 100% tron på det goda i tillvaron & medmänniskor som är så grundläggande hos dem?
Ja, usch det är så svårt, svårt det här. Hur ska man kunna förbereda dem och sig själv på en fullständigt oviss framtid? Med betoning på TID? Jo, mitt svar finns i mitt hjärta - och det det blir som alltid - genom att älska dem. Genom att krama & uppmärksamma dem, prata med dem, skoja, leka, busa, berätta, pussa men också visa på hänsyn, empati, samarbete, ömsesidighet & respekt. Helt enkelt - och GALET SVÅRT - vara deras mamma. Som vanligt. Som om allt var som det skulle. För det är det ju. Idag i alla fall. Berg och dalbanan kör vidare.
Mina fina killar - så perfekta i minsta cell. Så glada, så positiva, så generösa, omtänksamma, kärleksfulla, så tacksamma för alla paket & allt det goda. Så oskyldiga. Hur ska nästa jul bli? Kommer de tappa glädjen? Den 100% tron på det goda i tillvaron & medmänniskor som är så grundläggande hos dem?
Ja, usch det är så svårt, svårt det här. Hur ska man kunna förbereda dem och sig själv på en fullständigt oviss framtid? Med betoning på TID? Jo, mitt svar finns i mitt hjärta - och det det blir som alltid - genom att älska dem. Genom att krama & uppmärksamma dem, prata med dem, skoja, leka, busa, berätta, pussa men också visa på hänsyn, empati, samarbete, ömsesidighet & respekt. Helt enkelt - och GALET SVÅRT - vara deras mamma. Som vanligt. Som om allt var som det skulle. För det är det ju. Idag i alla fall. Berg och dalbanan kör vidare.
.jpg)
.JPG)
Åh, lilla H, du skriver så vackert och sorgligt och klokt....Jag önskar av hela mitt hjärta att du har fel! Du ska leva mer än 5 månader, dom MÅSTE komma på en dundermedicin som räddar dej. Fint att höra att ni har haft en bra jul, trots allt. STOR varm kram från Anna
SvaraRaderaSötaste Lilla H, du skriver så hjärtslitande vackert och klokt. Dina killar njuter av att ha världens bästa mamma här och nu. Och det är ju faktiskt det enda vi kan ge oss själva och våra nära och kära, här och nu. Men jag hoppas med Anna att du har fel och att du ska få vara med oss länge till.
SvaraRaderaVarma kramar från Busan
Ni ska komma till Finland nästa sommar. Du ska inte dö.
SvaraRaderaFina du, så sorgligt men tror att de dina har så mycket kärlek från dig att det kommer att räcka långt.Men hoppas du får vara kvar hos dina pojkar länge ännu.
SvaraRaderaÖnskar en God fortsättning på det nya året med förhoppning till det bästa för dig.
Glömde namnet
SvaraRaderaLillemor
Vet precis hur den där berg-och-dalbanan känns. Hamnar i den emellanåt jag också. Glädje över allt man har. Gråt över att man tyvärr alltför snabbt kan komma att mista allting. Jag håller tummarna hårt för att vi båda komma kunna leva länge till och få vara med våra pojkar. Kämpa och ge inte upp!! *kram*
SvaraRaderaNu grät jag oxå, dina ord gör ont samtidigt som din kärlek är så otroligt stark, så det är lyckotårar blandat med ledsna tårar som kommer. Jag hoppas som föregående att du har längre än 5månader, det måste du ha!!!!
SvaraRaderaKram Fia
Fina fina lilla H .... Jag har inga ord!! varför ska våra finaste änglar försvinna??
SvaraRadera*kramar från oss i Tumba*
Har läst och läst och försökt och satt mig i din berg och dalbana men jag förstår att jag inte kan sätta mig i den och förstå fullt ut hur du åker upp och ner! Hoppas verkligen att du klarar dig igen detta och får många år till!
SvaraRaderaGe inte upp hopp finns alltid. Jag ber för dig och din familj och hoppas det hjälper, ni finns i mina tankar och jag hoppas det kan ge dig styrka att vinna denna kamp.
Vad skriver man? Din blogg har berört mig.
SvaraRaderaFinns inga kloka ord, finns inget som kan trösta. Det känns ju bara hemskt och så sorgligt! Ska be att du får betydligt längre med dina söner.
Kram
Kära du! Det är så obeskrivligt grymt och svårt att ta in. Men jag tänker som alla andra här; du kommer att överraska och förvåna, ditt fall kommer att trotsa den svarta statistiken! Av hela mitt hjärta hoppas jag och tror på dig!
SvaraRaderaMassor med varma kramar
Matilda
ÄLSKADE HELLE!
SvaraRaderaJag vill bara krama dig jättehårt.
Familjen hälsar
Marie
Hej,
SvaraRaderaär en anonym bloggläsare som tycker att du är fantastisk. Du skriver så bra om känslor som måste vara så svåra, så idag kände jag bara att jag måste skicka en hälsning till dig och önskar dig och familjen en god och välmående fortsättning på det nya året !
Liselotte
~tack~ och massor av kärlek
SvaraRadera