tisdag 10 februari 2009

Det är min mage!

Vet ni, min mage börjar sakta påminna om min mage igen! De sista veckorna före operationen var den groteskt stor, hård och utspänd av tumör och vätska. Naveln vände sig ut och in, midjan var helt försvunnen och magen såg allmänt konstig och motbjudande ut. Och efter operationen har den så klart varit svullen, ganska oregelbundet, med en bula över naveln. Men idag var den riktigt platt! Det är en oförklarligt skön känsla att känna igen en del av sig själv, det känns som en delseger mot MördarMonstret. Ha! Där fick du! Död & bortkastad är du, och nu tar jag tillbaka min mage som min igen!

För att slippa bli stucken varje gång det ska i mer cellgifter eller ur mer blod ur min kropp ska jag få en liten dosa som kallas port-a-cath inopererad under huden vid nyckelbenet. Jag som avskyr stick och blod tycker förstås att tanken är god, men att ha en burk i kroppen med direkt ingång till hjärtat känns inte helt toppen. Jag har försökt att googla fram information men det har varit svårt, så igår när min gulliga vän & kollega B hörde av sig med sina mycket positiva erfarenheter från sin sons port-a-cath blev jag såååå lättad! Tack snälla B för det! Nu provade jag även att bildgoogla och det ser ju faktiskt inte så farligt ut, de är påtagligt mindre än jag trodde.

(Tur att amerikanerna är så förtjusta i att lägga ut bilder på sig själva i alla möjliga märkliga situationer!)

Överhuvudtaget vill jag verkligen tacka er allihop! Jag tror inte ni förstår hur mycket era mess, mail, blommor, teckningar (hehe!) & presenter betyder! Jag uppskattar att ni har sådan fullständig tilltro till min förmåga att ta mig ut på andra sidan av det här, och humorn ni beskriver det med - ni är bäst!


Min mamma har varit här idag med så mycket rosa kläder att hon fick gå två vändor från bilen. När jag får cellgifter kommer jag ha en hel uppsjö mjuka velour och fleece-set att välja på i olika rosa nyanser. Om jag inte minns fel finns det ett cellgift som är rosa eller rött, så kanske jag matchar?! Hon & pappa hade också en massa förslag på saker att göra med barnen under det kommande sportlovet, och det är jag otroligt tacksam för. Älskade M har börjat jobba igen då, och jag har inte kraft att ge dem det roliga och avkopplande lov de förtjänar. Någon som har sett Sune musikalen? Jag tror att den skulle vara kul för killarna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar