Jag vikt-väktar också

På mitt jobb pågår det just nu en Viktväktar-kurs, som ni är många deltagare i. Jag vikt-väktar också, här hemma, för fullt. Fast jag vaktar vikten åt andra hållet... Ni är ju vana att se mig som på bilden längre ner, men sedan diagnosen har kilona liksom glidit av mig, och när jag skrevs ut från sjukhuset vägde jag hela 10 kg mindre än vanligt. Det är ganska mycket på en 158 cm lång person. Då hade också läkarnas lugna konstaterande "Du är ganska smal" bytts ut till "Du är alldeles för mager och måste gå upp!" Jag skulle koncentrera mig på att äta riktigt onyttigt; glass, hamburgare & chips, tyckte min läkare. Lätt som en plätt! tänkte jag. 5 kg på en månad ska väl inte vara några problem! Men det är jättesvårt! Jag äter och äter och äter tills det står mig upp i halsen; först "vanliga" mål som frukost, lunch och middag, men sen fyller jag på med jordnötssmör, avocado, nattmacka. ostbricka & päron... Och dricker; juicer, smoothies, milkshake så fort jag inte är kräkmätt. Vi har ingen våg hemma, men jag inbillar mig att jag är lite, lite mjukare runt bäckenet, och att knäskålarna inte sticker ut på sidorna längre. I morgon på Radiumhemmet får jag nog väga mig, så då får vi se - håll tummarna. Det vore för j-gt om jag måste vänta med behandlingen för att jag är för smal, eller har för låga blodvärden, så besöket imorgon är superviktigt!

Nu börjar jag bli riktigt otålig - jag mår bättre och vill sätta i gång etapp 2 av "Utrota MördarMonstret". Visst kommer jag säkerligen må sämre än jag någonsin gjort tidigare av cellgifterna, och visst kommer det vara skrämmade och sorgligt att tappa håret, men jag är redo! Bring it on! Jag har mycket tydliga målbilder, och dit längtar jag!

Inatt drömde jag att jag var på kryssning med Kickan. Vi drack öl i små glas (?! Inte rosé?!) sjöng karaoke, och härjade ganska bra. Det var en glad och positiv dröm, kanske något vi kan göra på riktigt sen? Fast nu när du ska bli husägare kanske du inte har tid och råd med sånt bus, he he?