Nu är jag snart klar

En av de värsta sakerna med att få cancerbeskedet som en blixt från klar himmel var att behöva kontakta alla nära och kära. Hur berättar man på ett bra sätt att man från en dag till en annan gått från att vara pigg, frisk och i sina bästa år, till att vara svårt sjuk? Vi hade inte fått några förvarningar, inte upptäckt några knölar eller sökt läkare för något märkligt symptom. Det var helt absurda samtal:
- Hej, det är jag. Hur är det?
- Jo, det är jättebra! Julen har varit supermysig, yada, yada... Hur är det själv? Har ni haft det bra i jul?
- Eh, jo, julen var väl bra men annars är det väl lite sådär. Jag har fått cancer.
- ??????

Vi ringde bara de allra, allra närmaste. Alla ni andra underbara människor kontaktade vi via mess. Jag inbillar mig att det är lättare att ta in och smälta en text, än att behöva höra och sedan känna att man direkt ska veta "det rätta" att säga. För det finns ju liksom inget att säga! Det är en rutten, orättvis sjukdom...

Nu är jag snart klar med att berätta och jag måste säga att ni är fantastiska! Jag vill inte ha "sjuk" fokus, negativ energi eller medlidande - jag vill ha positiv energi, humor och friska tankar! Och det ger ni mig - underbart! Jag har självklart stunder då jag är arg och ledsen, men jag är en positiv människa och jag ska bli frisk. De mörka stunderna är undantagen, och de behöver inte få mer plats. Så, snälla ni, fortsätt att höra av er med alla era vardagliga händelser! Under den här korta tiden har det hänt massor av stora och roliga saker i era liv, men även de små, små sakerna som tillsammans bildar vardagen vill jag höra. Jag längtar efter vardagens lunk, det förutsägbara, det friska...

JUST IDAG ÄR JAG STARK!


Ha en härlig Alla hjärtans dag, allihop! Jag ska fira med riktigt nära & kära människor runt mig och njuta av Melodifestivalens hela smaklöshet!
Puss, puss