Rapport från Radiumhemmet, besök 1

Jaha, nu har jag varit Där. Ni vet, DÄR! Där alla sjuka människor är! I mitt huvud hade jag en solklar bild av hur det skulle se ut Där. Det skulle vara väldigt dämpat; både ljus och ljud, som i en mindre kyrka, eller på biblioteket. Överallt skulle gråbleka männsikospillror hasa fram utan hår, med ett flertal slangar kopplade till stora droppställningar. Alla som arbetade Där skulle tala med tröstande, halvviskande röster.

Ehhh... Vi kom in på ett...sjukhus! Med kassor, folk som sprang hit och dit, kafeteria och så väntetid och lite lagom oengagerade sköterskor och läkare.

(I väntrummet fantiserade älskade M och jag om att Simon & Tomas skulle inreda. I måndags gjorde de ett hundcafé och dekorerade med hundben (av kex) på väggarna. Vad skulle de använda på en gyncanceravdelning? Rader av livmodrar i papier maché? Läckra avgjutningar av äggstockar? Vi fnissade lite åt tanken.)

Min nya läkare är kvinna, väldigt saklig och säkert jätteduktig på sitt jobb. Hon berättade om upplägget på behandlingen (det blir 6-8 kurer, med behandling var 3:e vecka av två olika sorters cytostatika. Jag kommer tappa allt hår, må illa, få växtvärk och kanske låga blodvärden.) Jag ska däremot inte operera in någon port-a-cath om det inte blir alldeles nödvändigt längre fram, eftersom jag får så höga doser Fragmin. Det handlar ju faktiskt bara om 6-8 droppinfarter och dubbelt så många blodprover, dvs 1 stick/veckan. Det borde jag klara! Hon klämde mig lite på magen och berömde såret (det är visst bara jag och sonen L som tycker att det ser VIDRIGT ut!). Sedan glömde hon skriva ut alla mediciner jag behöver före måndag och avlägsnade sig.

Men, dagens stora överraskning är ju att det drar i gång redan på måndag! Det känns sååååååååååååååååå skönt - redan på måndag, bara 2½ vecka efter operationen börjar etapp 2 av utrotningen av MiniMördarMonstren!

Och detta trots att jag hade gått ner 1 kg, inte upp som jag trodde. Läkaren bedömde att jag var så pigg och i så gott skicka att det gick alldeles utmärkt. Skulle det vara så att blodvärdena var dåliga (svaren skulle komma under eftermiddagen) så får jag blod parallellt med cytostatikan på måndag. För nu måste vi lära oss att säga CYTOSTATIKA! Säg efter mig: CYY-TOO-STA-TI-KA. Cellgifter är en olycklig benämning som ger negativa vibbar, det är inte gift utan medicin jag ska få.
En medicin som råkar vara lite giftig...

Jag har fått färdtjänst också... Så nu är jag officiellt en gammal gumma

*ler* Fast det är begränsat, Radiumhemmet fyller på med pengar eftersom, så jag kan inte åka hur som helst, bara till och från olika medicinska saker. Och i morgon klockan 12.30 har jag tid hos en perukmakare! Det ska sedan kompletteras med en speciell sminkkurs (med tillhörande goody bag!) för stackars cancerdrabbade kvinnor. Bara en sån sak! Min egen kontaktsjuksköterska sa förresten att nästan alla får en annan sorts hår när det växer ut igen, så nu har jag chansen att få uppleva good hair days! Först med peruken - den kan jag ju bestämma själv hur den ska se ut (ja, med hjälp av er och omröstningen förstås) och sen när jag får nytt tjockt hår med massor av volym. Jag önskar mig hår av samma sort som min bror, tack! Och lika långa, böjda ögonfransar!