Med en doft av

Som ni vet har jag ju fått en ljuvlig dryck att konsumera flitigt under veckan runt om cytobehandling. Det är en dryck med en smak som endast kan beskrivas av en tränad sommelier, däven, omöjlig att ignorera, salt men ändå sur. Vattnig men ändå påträngande. En dryck med doft av den där lilla pölen i en klippskreva fylld med brunt sjögräs där saltvatten har stått stilla under ett par veckors högtryck.

Så, efter att morgon, middag, kväll ha njutit av denna dryck, som är så få förunnad bestämde sig min snälla kropp för att lösa det på egen hand. Strunta i drycken och gå direkt på specialeffekten. Snällt. Bussigt. Toppen. Klockan 3 i natt! Så ~ surprise!~ jag har inte sovit i natt heller, för jag har varit fullt upptagen med att inte dricka min goda dryck. Ni vet vad de säger over there: Be careful what you wish for, it just might come true!

Men, jag ska försöka pigga på mig & snacka snällt med min lilla mage, för idag ska Syster Yster (den lilla varianten, kanske kallad Lilla E?) bjuda på lunch, och det verkar ju trist att missa. Så: Rise and shine!