Pimp my påsk

I dag var det så dax att ta fram kartongen med påskpynt (en enda kartong, kan ni fatta? Visserligen ganska stor, men vi har faktiskt mer rekvisita till både Halloween & Midsommar än till påsk. Undrar vad det säger om oss?) L & E fick gå lös bäst de ville, jag hejade på & hjälpte bara till vid direkta frågor (om igen: tänk att det bara behövdes lite cancer för att kontrollbehovet skulle minska?!).

Som jag njuter av att umgås med mina underbara barn, lyssna på allt de har att berätta; små händelser och funderingar om smått & stort. Jag inser att jag är tacksam för tiden jag nu har fått som en gåva, tid & möjlighet att ta det lugnt, finnas till helhjärtat här och nu. MördarMonster hade jag kunnat vara utan, men inte dessto mindre uppskattar jag de hårda läxorna jag tvingats lära mig.

Resultatet av pyntningen blev i alla fall jättefint! Även om det inte påminner så där jättemycket om hur det såg ut i mina planer, he he.

Vardagsrum nere:

I köket, ovanpå duken E valde på Maxi i lördags, har de placerat den mytomspunna hönan som värper chokladägg, oregelbundet och oförutsägbart:

E har fixat lite på egen hand sitt rum:

Nu ska L i väg på klass i akustisk gitarr medan E & jag ska fundera på middagsmat. Blåsorna i munnen är riktigt bråkiga just nu och allt går inte att äta, tyvärr...