Fortfarande darrig, fortfarande ont men nu börjar det vända. Det är nästan som ett litet mirakel... Att man kan gå från bottenlös smärta och uppslukande trötthet, tillbaka till hopp & kämparglädje. Tillbaka till livet på bara ett par dagar. Jag bugar & bockar för min kropp och mitt immunförsvar. För den klarar att vända tillbaka- min lilla trasiga, knasiga kropp vinner! Den må vara bucklig, dallrig & märkligt formad men den är envis! Och stark! Så nu kör vi, bort från smärtor, illamående & fatigue mot sällskap av fantastiska nära & kära, rosévin, sommar & sol!
Med hjälp av alla mina underbara vänner
(& alla roliga fester vi ska ha! Jag kommer minsann att gå på varenda fest, och häcka på kottstranden till solnedgången vid varje tillfälle!)
ska jag kick some MördarMonster-ass
~
I will survive!
(& alla roliga fester vi ska ha! Jag kommer minsann att gå på varenda fest, och häcka på kottstranden till solnedgången vid varje tillfälle!)
ska jag kick some MördarMonster-ass
~
I will survive!
Underbart att höra att det vänder, sakta men säkert ...
SvaraRaderaLåång kram
Pia