Det går upp & det går ner

Idag är jag så yr, så den lilla promenaden till toaletten gör mig snurrig & fnissig. Så idag blir det inga utflykter, direkt. Jag skulle ha fikat med Jennie & Gullegrisen -utomhus, förstås- men jag klarar inte det. Så var det med det. Fast när Älskade M kommer hem ska jag hänga mig på hans arm och i alla fall ta en liten, liten promenad, för det behöver psyket. Typ till brevlådan och tillbaka eller så.

Idag har jag istället bakat och snart ska jag baka mera. Baka och tvätta är så bra sysselsättningar, det kan gå hur långsamt som helst, och man kan sitta ner om man behöver.

Göra deg - sen vila


Rulla degbollar - sen vila


Beundra mumsiga färdiga kakor - sen vila


Bjuda och bli poppis!

Resultatet av bägge blir ändå fantastiska doft och alltid, alltid uppskattat. Tippen-toppen för oss yrbollar, snurrgurkor & tröttmössor. Jag har betalat räkningar också, men det är inte alls lika roligt. Inte luktar det gott heller.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Dessutom, vilket är mycket mindre roligt, och inte ett dugg väldoftande, väntar jag på ett brev från Radiumhemmet som aldrig kommer. Ett brev som skulle kunna lätta upp den ekonomiska solförmörkelsen som råder här hemma, men de har väl annat för sig än att göra det de har lovat. Samma dag som jag ringde Radiumhemmet och bad om brevet, ringde jag till F-kassan och bad om ett liknande brev. Och brevet från F-kassan har kommit, men inte brevet från Radiumhemmet. Då förstår ni hur illa det är... Men, det gör väl ingenting om någon liten cancerpatient eller två svälter ihjäl, blir vräkt eller så...

Det är en riktig solskenshistoria på alla plan att bli sjuk! Man tas ifrån all värdighet, allt självbestämmande, all kontroll över kropp och själ. Man lämnas ut till en packe människor man inte får välja själv. Deras välvilja och humörsvängningar är man sedan beroende av. Det är fantastiskt jobbigt. Jag har tur som har en underbar familj, fantastiska vänner och ett stort och tätmaskigt socialt nätverk. Mest av allt är det kanske tur att jag är lite halvdrogad och lullig av en massa blodbrist. Annars hade jag kunnat bli arg och ledsen på riktigt.

Nä, nu går jag och bakar istället. Mig knäcker de inte! Vare sig MördarMonster, Robot Doktorer eller Spolformade Bokstäver ska få bestämma hur det går med mig. Det gör jag själv. Jag ska ringa Radiumhemmet och tjata. Men först ska jag baka.