Jag sitter i solen och har det bra. Råkar titta ner på mina ben. Då ser jag det. Jag har hår på benen. Sträcker ner handen för att känna. Då ser jag det. Igen. Jag har ju naglar.
Äntligen händer det. Halleluja!
Äntligen händer det. Halleluja!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
.JPG)
Tänk vad världen är märklig! Jag kämpar som ett djur för att bli av med mina äckliga svarta hårstrån på benen och du blir överlycklig över dina :-) Snart är det dags för att unna dig lite manikyr...? Kramisar PIA B
SvaraRaderaJa, men det var ju just det - jag _har_ inte äckliga svarta hårstrån nu, utan tunna, mjuka ljusa! Det är väl något att vara tacksam för? Fast det bär verkligen emot att raka av dem. Jag kanske får bli en sån däringa kvinnosakskvinna, med orakade armhålor & ben. Eller inte.
SvaraRadera