Mitt liv är mycket märkligt just nu. Jag, som älskar sol och värme, är verkligen på topp! Jag badar, solar, fikar, njuter av mina barn, man & vänner. Grillar, planerar för framtiden, kramas, retas och skrattar. Men, mitt i allt, så slår det mig. Det är 80 -85% risk att MördarMonstret kommer tillbaka inom 2 år. Det är också 80-85% risk att jag inte lever om 5 år. Det är risiga odds. Om 2 somrar kanske jag inte alls spelar krockett, åker ut med båten, kryper upp i famnen på Älskade M eller köper nya badbyxor till E. Jag kanske inte alls packar för nästa resa, messar med Pia, hoppar "bomben" vid båtklubben eller påminner L om solkräm. Jag kanske inte finns mer. Då gråter jag istället.
Det här är en ny del av sjukdomen. Ett nytt sätt för MördarMonstret att plåga, inte bara mig, utan även mina nära & kära. Om några veckor får vi svar om MördarMonstret redan nu har börjat sin vidriga tillväxt, sitt blodiga krig för att ta över min kropp. I bästa fall är jag fortfarande cancerfri, och kan andas ut och leva utan skräck i någon månad till. Sedan börjar det om. I 5 år ska det vara så. I bästa fall. Om jag har galet stor tur. J*kla f*rb*e MördarMonster! Far ända åt Pipsvängen med dig och låt mig njuta av mitt liv! Så tänker jag.
Sedan förtränger jag det igen, skrattar, pratar och lever. Njuter av smaken, doften & känslan av den ljuvliga sommaren och världens mest underbara familj. Då har jag vunnit ytterligare en kamp mot MördarMonstret, även om det väntar många tusen kamper till.
Det här är en ny del av sjukdomen. Ett nytt sätt för MördarMonstret att plåga, inte bara mig, utan även mina nära & kära. Om några veckor får vi svar om MördarMonstret redan nu har börjat sin vidriga tillväxt, sitt blodiga krig för att ta över min kropp. I bästa fall är jag fortfarande cancerfri, och kan andas ut och leva utan skräck i någon månad till. Sedan börjar det om. I 5 år ska det vara så. I bästa fall. Om jag har galet stor tur. J*kla f*rb*e MördarMonster! Far ända åt Pipsvängen med dig och låt mig njuta av mitt liv! Så tänker jag.
Sedan förtränger jag det igen, skrattar, pratar och lever. Njuter av smaken, doften & känslan av den ljuvliga sommaren och världens mest underbara familj. Då har jag vunnit ytterligare en kamp mot MördarMonstret, även om det väntar många tusen kamper till.
Det är lättare att kommentera ett "livsglädje inlägg". Jag måste skriva "Fuck all statistics" - jag har aldrig trott på statistik och verkligen inte den här gången ...
SvaraRaderaLove you!
Pia
Well, I am sure you are still alive in 5 years. At least I've never met such a strong person before! Go H go!
SvaraRaderaSweet, wonderful Pia & Tiina... (And all of you others that prefers to send your comments by sms or mail)
SvaraRaderaI completly agree: Fuck the statistics! I AM strong! I will win, I will live! I just get overwhelmed sometimes by the sadness of this decease and its outcome for so many. And it hits me the hardest when I´m at my happiest, of course.
But you give me so much strengh to go on fighting... THANK YOU! And I love you, right back <3
Halloj,
SvaraRaderaJa skit i statistiken....I höst har jag överlevt skiten i 5 år. Jo med några återfall, men jag lever och har INTE tänkt att inte leva.....Vi har ju barn som behöver oss, och så är det ju himla härligt här på jorden :) Så vi kämpar på ett tag till va? Önskar dig en fin sommar med man å barn å vänner, många härliga skratt, fina simturer i din fina tanktini eller vad det nu heter.....Själv bjuder jag omgivningen på några bildäck och boobs som jag aldrig har önskat ; ))
Skämt å sido, ha det mysigt!
Kram Maud