Sent, sent igår kväll kom vi hem igen. Sent eftersom Hälsingland valde att visa sig från sin allra vackraste sida igår. Sent eftersom barnen inte alls ville att sommarlovet skulle ta slut, utan började ett ivrigt (och avancerat!) kojbygge på den lilla ön i sjön. Sent eftersom vi kunde åka sent.
Vi har haft det underbart! Världens bästa familjen L var uppe hos oss torsdag till söndag - det tackar vi för! Solen har strålat och regnet har strilat. Vi har ätit blåbär & kantareller. Badat sjö & bastu. Sovit & skrattat. Upptäckt & återupptäckt. Grillat & eldat. Bakat & kramats. Spelat gitarr & spel. Haft femkamp, skrämts av hiskeliga insekter & djurbajs (lokatt? räv?).
Jag har hår nu. Minst 7-8 mm. Så nu är jag missnöjd med mitt hår igen. Bad hairdays- welcome back! Ju mer mitt liv börjar närma sig mitt gamla, ju räddare blir jag. Ju mer sällan jag känner av biverkningarna av cancer & behandling, dessto mer hjärtklappning får jag av de plötsliga, ilande smärtorna från bröstkorgen på höger sida. Jag svänger mellan att vilja ta min remiss, åka och ta blodprov med tumörmarkör och få veta NU, till att vilja stoppa undan remissen och stoppa huvudet i sanden. Vadå återfall? Jag? Nej - det kan inte hända. Får inte hända! Ska inte hända!
Nu har jag bokat taxi fram och tillbaka till Arlanda, lagrat posten de två veckorna, beställt nya kalsonger till den växande L. Snart börjar det hysteriska tvättandet om. Alla shorts, t-shirts & badbyxor ska tvättas. Själv ska jag plocka fram alla kartonger med mina sommarkläder igen och prova om en del. Min mage börjar så sakteliga återta sitt vanliga utseende, även om den är långt ifrån platt. I morgon kommer IKEA med en hel busslast nya möbler, Älskade M bygger så det knakar och barnen är i skolan. I helgen ska de fiska med Morfar och Älskade M & jag ska träffa Underbara H & M.
Vi har haft det underbart! Världens bästa familjen L var uppe hos oss torsdag till söndag - det tackar vi för! Solen har strålat och regnet har strilat. Vi har ätit blåbär & kantareller. Badat sjö & bastu. Sovit & skrattat. Upptäckt & återupptäckt. Grillat & eldat. Bakat & kramats. Spelat gitarr & spel. Haft femkamp, skrämts av hiskeliga insekter & djurbajs (lokatt? räv?).
Jag har hår nu. Minst 7-8 mm. Så nu är jag missnöjd med mitt hår igen. Bad hairdays- welcome back! Ju mer mitt liv börjar närma sig mitt gamla, ju räddare blir jag. Ju mer sällan jag känner av biverkningarna av cancer & behandling, dessto mer hjärtklappning får jag av de plötsliga, ilande smärtorna från bröstkorgen på höger sida. Jag svänger mellan att vilja ta min remiss, åka och ta blodprov med tumörmarkör och få veta NU, till att vilja stoppa undan remissen och stoppa huvudet i sanden. Vadå återfall? Jag? Nej - det kan inte hända. Får inte hända! Ska inte hända!
Nu har jag bokat taxi fram och tillbaka till Arlanda, lagrat posten de två veckorna, beställt nya kalsonger till den växande L. Snart börjar det hysteriska tvättandet om. Alla shorts, t-shirts & badbyxor ska tvättas. Själv ska jag plocka fram alla kartonger med mina sommarkläder igen och prova om en del. Min mage börjar så sakteliga återta sitt vanliga utseende, även om den är långt ifrån platt. I morgon kommer IKEA med en hel busslast nya möbler, Älskade M bygger så det knakar och barnen är i skolan. I helgen ska de fiska med Morfar och Älskade M & jag ska träffa Underbara H & M.
Livet rullar på. Fortsätt med det, snälla liv!
.jpg)
.JPG)
Vad härligt ni har haft. Du, istället för att spenders massor av negativ energi på att oroa dig tycker jag att du ska åka in och kolla ca-125. Så kan du vara lugn sen. Det är ju såååå onödigt att slänga bort dagar på oro. Jag går på rehab nu, där räknade vi ut att jag har "mått dåligt/orolig" i 56 veckor sen jag blev sjuk första gången....Alltid inför återbesöken för att kolla tumörmarkören har ca 2 veckor gått åt till oro, av dessa 56 veckor har det varit befogat 2 ggr. Alltså sååå onödig oro/dagar som jag aldrig får igen : ((
SvaraRaderaVill bara dela med mig av vad jag lär mig på min cancer resa. Önskar dig ro, varm kram från Maud
Ja, jag är ju ingen ångestdrabbad människa alls egentligen, men de här oddsen suger verkligen. Så, effektiv & lösningsinriktad som jag är, tänker jag att det är ju bara att åka och ta blodprovet! Men, sen kommer de förbjudna, ruttna tankarna, tänk om det visar på återfall då? Hur stressad och orolig ska jag inte vara hela min efterlängtade vistelse på Mallis då? Utan att kunna göra någonting åt det, dessutom. Nä. Jag väntar. Och njuter av min resa. Så det så!
SvaraRaderaTack för omtanken, förresten! Den värmer. Kram tillbaka