fredag 25 september 2009

Jag är nog tuffare än somliga tror

Nu. Har. Jag. Givit. Mig själv. En. Spruta.

Va?! Det trodde ni inte, va? Värsta sjuksköterskan to be!

Älskade M är ju i Barcelona (och han är glad. Jaaaaamen!) och Syster Yster, som brukar vara sprut-stand-in, är på weekend i Skärgården. Så klarar mig själv. Jaha då! Feber, rasselhals, skrällhosta & dripp, dropp snor stoppar inte mig, inte.

Det var bara att ta ett stadigt tag i mitt nyinförskaffade fett, ta upp sprutan och ehhh släppa fettet, ta av locket på sprutan, ta ett nytt tag i fettet och sticka in. Sen kommer det jobbiga. Att spruta in också. Det går liksom lite trögt. Man måste ta i. Det är äckligt! Men det gick. Jag kan själv. Så det så!

4 kommentarer:

  1. Jag är grymt imponerad! Hoppas du snart är av med förkylningen!
    Stor kram Matilda

    SvaraRadera
  2. Jag är också imponerad! Det tråkiga är ju bara att nu måste jag göra om det igen och igen och igen. Uäh!

    SvaraRadera
  3. Jag är också otroligt imponerad! Det skulle jag ju aldrig klara utan att svimma!
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Nej, jag klarade det ju inte alls för ett halvår sedan, så jag har vant mig. Sen är det ju förstås så att man gör det man måste. Alternativet är att proppen växer på sig/dyker upp i lungorna, eller att åka in till Radiumhemmets vårdavdelning varje kväll. Inte så lockande något av det.

    Men jag måste fortfarande Emla och blunda när de tar blod, eller sätter dropp, det är värre, helt klart.

    SvaraRadera