Och resultatet blev

ett försiktigt fortsatt hopp. Kanske är allt bra. Kanske inte. Men förmodligen bra. Sannolikt. Jag kan inte påstå att jag svävade ut från läkarens rum. Inte hoppade och studsade ut till bilen. Men det kan ju bero på min extremt onda hals. Det också. För så här var det:

• Blodprover- jättebra. Perfekta faktiskt!
• Undersökning- bra. Helt normalt onormal är min kropp på insidan. Där finns ingenting. Ingenting alls. Och det är bra i det här fallet.
• Lymfkörtlar- bra
• Den förbannande knölen under nyckelbenet- har försvunnit. Jättebra!
  
• Tumörmarkören- något förhöjd. Inget alarmerande, inget som behöver betyda något alls. Men i samband med min onda hals & feber i måndags betyder det kanske, förmodligen, sannolikt att jag har en infektion. Ingenting annat. Kanske, förmodligen, sannolikt. Men det går heller inte att ignorera för man kan inte utesluta att det betyder något. Något som i Återfall.
  

Så, summan av kardemumman: ett nytt prov ska tas när infektionen är över, tidigast om 10 dagar har dess påverkan på tumörmarkören försvunnit. När den är analyserad & klar ringer min nya läkare. Tills dess ska jag känna mig frisk och koppla av. Lätt som en plätt eller hur?!

Till sist vill jag bara säga att mina nya doktor rockar! Äntligen känner jag fullständigt förtroende för den som håller mitt liv i sina händer. Och det tackar jag för.