En härlig kväll

En av de mest underbara känslorna i världen är framsteg! Upplevelsen av att det går framåt & blir bättre är helt obetalbar och bättre än alla mediciner i världen. Sedan min födelsedag har jag jag känt så. Sakta, sakta har orken blivit starkare. Steg för steg har energin räckt längre, orden som fallit bort blivit färre och ansträngelsen för att följa ett samtal har minskat. Antalet genomförda idéer har ökat, maträtter som blivit lagade ökat och min glädjenivå har stigit. Allt med födelsedagsmiddagen i sikte. Och igår var den. Igår bjöd mina tjejer ut mig på en supergod italiensk middag, på ett perfekt ställe med lagom atmosfär och ljudnivå. Sällskapet var självklart fantastiskt (även om vi verkligen saknade fina Kickan som hade feber!) och vi hann i vanlig ordning avhandla allt från våra extremt vackra & begåvade barn, väldigt fina läppglans, märkliga möten på Berlinska klubbar, snarkningar, hur kommer det sig att man kan avgöra någons nationalitet på deras badbyxor? till spännande grannrelationer i barndomens radhuskvarter, till den eviga frågan: Vad är det våra män jobbar med egentligen? Vi hoppas, hoppas kunna fortsätta våra planer på en tjejweekend med att ha ett pyjamasparty dedikerat till Planer Utan Smink.

Vi var här. Underbart ställe! Rekomenderas verkligen!

Jag valde Mozzarella Caprese

Petti di Fagiano al Burro e Salvia e Funghi Porcini
Espresso

Det var alldeles lagom. Om jag nu inte hade ätit alla dessa mediciner. Så när jag kom hem, var det dags för en dejt med grabbarna. Jajemän. Ben & Jerry fick göra ett litet framträdande på kvällskvisten framför Idol. De verkade varken de, mina egna killar eller min mage ha det minsta emot, faktiskt.

Förra veckan var jag så drogad vid Idol att jag bokstavligen inte kunde sitta upp utan att ramla omkull. Den här veckan såg jag färdigt omröstningen. Det kallar jag reella framsteg.

Medan jag var på middag hade världens bästa Pia tittat in med ekologiska gelehjärtan, ett stärkande plånboksord & ett fantastiskt presentkort, så nu har jag minst lika mycket att se fram emot nästa helg, igen! Och med min onkologs positiva omdömen ringande i öronen, mina underbara, underbara Axl, Jennie & Pernillas glada skratts magiska verkan och förstås min ljuvliga familjs starka kärlek i ryggen... Ja, med allt det planerar jag nu för min 50 års kris. Stenhårt.

All kärlek till er alla som hjälper mig att hålla fokus FRAMÅT, BÄTTRE, VIDARE!
Ni rockar!