Hur gör man lagom?

Nu har jag ju börjat trappa ner på kortisonet, och sover åtminstone två timmar i sträck på natten. Knepet när jag sedan vaknar - för det gör jag - är att gå fullständigt emot min personlighet och INTE på något vis vara effektiv! Börjar jag skriva listor, gå ut på nätet och beställa julklappar och heminredning, svara på mail... Ja, då slutar det ju med att jag inte alls somnar om. Så nu anstränger jag mig med varje fiber för att ... bara ligga still. Men gud, så tråkigt! Jag tror nog att jag aldrig bara har legat still på det sättet förr. För vi pratar ju timmar här. Inte minuter. Och jag måste inte bara hålla sälkroppen still, jag måste ju även lägga band på min hjärna. Alla mina fina idéer, förbättringar, recept, byggen till övervåningen, måste ringa klassföräldrarna, var ska vi övervintra kryddodlingen, kan man skruva ner trappan själv och lacka om den, jag undrar var världens bästa familjen L är nu? Hur lång tid tar det att flyga till Gran Canaria? Om det är motvind? Tänk om jag skulle gå upp och skriva ner några tankar inför killarnas mentorsamtal? Några idéer inför Ls klassresa? Om de åker till Gotland kanske... OCH NEJ! STOPP! Nu springer tankarna igen. Tänk på... tänk på... Vad är det tråkigaste som finns? Ehhh, ehhh, tänk på poker! Ja, just det, E önskar sig en pokerlåda i julklapp. Var köper man en sån egentligen? Kanske jag kunde kolla bara lite? Min nya fina dator står ju precis brevid sängen? NEJ! Skärp dig nu. Sova. Tänk på något tråkigt var det ju! Tråkigt... Cancer är tråkigt! Jättetråkigt. När min onkolog ringer i morgon måste jag fråga om allt jag undrar. Var la jag den listan? Jag kanske ska skriva en ny för säkerhetsskull?

Ja, och så håller jag på. Tills jag lyckas överlista mig själv och tråka mig till sömns. Det tar i snitt två timmar. Sen sover jag en eller två timmar och sen börjar det om. Kvalitativ sömn - my butt. Men det är tur att jag har min tävlingsinstinkt åtminstone, då kan jag ibland lyckas göra det till en tävling mot mig själv. Somnar jag, så har jag vunnit.

(Och just nu håller jag på att baka en banan/kanelpaj som jag komponerade inatt, efter att ha ägnat förmiddagen åt att rensa alla kökskåp, skriva nya läkarlistor och ritat om alla våra planer för övervåningen. Allt efter fina, detaljerade planer i huvudet som kom till mellan 02 och 04. Inte ens jag vinner mot mig själv alla gånger...)