Jajemän!

Nu smäller det strax! På allvar! Ta någon hårt i handen, och släpp för guds skull inte!

Jag ska gå och duscha

På allvar är det definitivt på gränsen av vad min - en gång legendariska simultankapacitetsförmåga - klarar. Det är massor av moment i en dusch, ska jag be att få påpeka. Men nu så. Nu ska det göras. Det tar ungefär så här länge för mig att liksom vakna. Skaka av mig knark & droger. Simma mig upp mot ytan av en antydans medvetenhet. Jag hade blivit världens sämsta knarkare ever. Jag ägnar 23 timmar av dygnet åt att fightas mot drogernas effekt. Undrar lite om det var det som var tanken? Men, det kan inte hjälpas. Jag gillar min hjärna. När den är min. Så efter 23 timmars hård kamp somnar jag och sover en timme. Sen är vi i gång igen, med drogkampen.

Men nu ska jag gå och duscha. Och försöka vinna mot drogerna. Samtidigt. Ha! Simultankapacitet har jag ju fortfarande.