I natt lyckades jag sova flera timmar i sträck! Utan droger, bara en helt vanlig sömn... Grymt skönt! Visserligen vaknade jag med jämna mellanrum och hade svårt att somna om, men jag sov. På riktigt! Vid 6 vaknade jag och då kände jag mig som det närmaste mitt gamla vanliga jag, jag har gjort sedan hjärnmetastasernas presentation för dryga två veckor sedan.
Idag har jag storslagna planer! Jag ska försöka samla tankarna tillräckligt länge för att göra en matsedel.
Någonstans i mitten av alla de här spännande aktiviteterna ska också någon från Radiumhemmet ringa och ordinera nertrappning av dessa kortisontabletter. Dem som jag så innerligt behövde och nu avskyr minst lika innerligt. Jag vet från säkra källor att det är de som ligger bakom de flesta av mina nuvarande bekymmer. Sömnsvårigheter? Matsmältningsbesvär och halsbränna? Isande kyla i intressant kombination med forsande svett? Oförmåga att fokusera? Blossande ansikte? Galet, efterhängset illamående? Blame it on the Betapred, baby. Det roliga med Radiumhemmet är ju just deras totala brist på logik och sunt förnuft när det gäller sånt här. Jag har två doser om dagen som ska passas, klockan 8oo & 16oo. Idag har jag bara fått ordinerat 8oo dosen, eftersom vi ska ha telefonkontakt under dagen. Nu infinner sig den otroligt rafflande väntan. Kommer de, eller kommer de INTE hinna ringa i tid för min 16oo dos? Jag sätter mina sista 50 öringar på alternativ två. Men det här kan vara dagen jag blir överraskad. Plötsligt händer det! (Och då vore det väl jäkligt typiskt om det som hände var att Radiumhemmet ringde, inte att vi vann bort den ekonomisk härdsmältan av sjukdomens elände!)
Ja, så jag har hela dagen full. Minst. Det kan ju även bli så att jag fastnar vid pekandet. Då är jag nöjd så. bara jag får börja trappa ner det vidriga kortisonet - som jag är så tacksam mot. Jag vet. Jag VET att det räddade mitt liv. Jag vet! Jag är tacksam! Jag älskar det också- men mest på avstånd.
Idag har jag storslagna planer! Jag ska försöka samla tankarna tillräckligt länge för att göra en matsedel.
Jag ska fortsätta tvätta det obegripligt massiva tvättberget som tornat upp sig i tvättstugan. (Alltså: var kommer alla saker ifrån? Är det någon svagbegåvad individ som tagit fel på vårt hus och ett tvätteri? Lämnat in sina smutsiga kalsonger och hoppas kunna hämta dem rena om några dar? För jag fattar ingenting! Det är så mycket tvätt, så vi borde kunna förse minst 75% av alla de där frusna människorna i TVs katastrofområde med kläder.) Sen, tänkte jag fortsätta min trevliga "peka-med-hela-handen-regim". Det är det mest avkopplande, vilsamma och tillfredsställande på min dag. Peka och det skall bliva utfört, liksom.
Någonstans i mitten av alla de här spännande aktiviteterna ska också någon från Radiumhemmet ringa och ordinera nertrappning av dessa kortisontabletter. Dem som jag så innerligt behövde och nu avskyr minst lika innerligt. Jag vet från säkra källor att det är de som ligger bakom de flesta av mina nuvarande bekymmer. Sömnsvårigheter? Matsmältningsbesvär och halsbränna? Isande kyla i intressant kombination med forsande svett? Oförmåga att fokusera? Blossande ansikte? Galet, efterhängset illamående? Blame it on the Betapred, baby. Det roliga med Radiumhemmet är ju just deras totala brist på logik och sunt förnuft när det gäller sånt här. Jag har två doser om dagen som ska passas, klockan 8oo & 16oo. Idag har jag bara fått ordinerat 8oo dosen, eftersom vi ska ha telefonkontakt under dagen. Nu infinner sig den otroligt rafflande väntan. Kommer de, eller kommer de INTE hinna ringa i tid för min 16oo dos? Jag sätter mina sista 50 öringar på alternativ två. Men det här kan vara dagen jag blir överraskad. Plötsligt händer det! (Och då vore det väl jäkligt typiskt om det som hände var att Radiumhemmet ringde, inte att vi vann bort den ekonomisk härdsmältan av sjukdomens elände!)
Ja, så jag har hela dagen full. Minst. Det kan ju även bli så att jag fastnar vid pekandet. Då är jag nöjd så. bara jag får börja trappa ner det vidriga kortisonet - som jag är så tacksam mot. Jag vet. Jag VET att det räddade mitt liv. Jag vet! Jag är tacksam! Jag älskar det också- men mest på avstånd.
.jpg)
.JPG)
Hej Lilla H,
SvaraRaderaHittade till din sida via petralin/ulrica och precis som dessa två damer så är din blogg välskriven och väldigt underhållande. Trots att den objudna gästen har gjort sitt intrång i era kroppar så orkar ni alla tre bjuda på er själv och leverera härlig läsning för oss ute i cyber-rymden.
Sänder styrkekramar till dig från en (från och med nu) trogen bloggläsare.
Nettan, trebarnsmamma i Svedala
Låter gott med maten. Vi kör matkasse som kommer hemlevererad med recept och allt. Det är vår räddning just nu. Skönt att du skall få minska ner på kortisonet och att strålbehandlingen är klar! Skönt också att du har sovit lite i natt. Det där med sömnen är inte så lätt. Har själv haft mer eller mindre dålig sömn sen jag fick min diagnos. Först av stress, sen av medicinerna, sen av klimakterie besvär och nu i kombination med stress. På söndag skall jag åka på 5 dygns rehabilitering. Skall bli jätteskönt men jag kommer att sakna barnen jättemycket. Stor kram Cecilia
SvaraRaderaHej vännen!
SvaraRaderaDin läsning bjuder verkligen både till skratt och tårar, jag kan numera inte gå och lägga mig utan att titta till din blogg. Jag hoppas att det nu bara skall gå mot ljusare tider och att goda besked skall följa på goda.
Visst är det häftigt hur stora våra stora killar är? F tog x2000 själv ner till Lund för att hälsa på en kompis under lovet!! Tänk när vi vandrade runt Söder med de två pyttesmå, och det mesta kretsade kring att de just lärt sig sitta utan stöd eller verkade gilla persikopuré. Så länge sen men ändå inte...
Jag tänker så mycket på er alla!
Många kramar
Matilda
Ja du det där kortisonet... jag har tagit det sen början av sommaren och hatat det hela tiden, magen som krånglar, hy som en 15-åring(mest i början), viktuppgång, och nu ansiktet ser ut som en ballong. Slutade ta det förra veckan då fick jag ont (förmodligen metastaserna) så ont och feber, fast det var ju lunginflammation! Nu får jag smärtstillande istället som är lika illa för magen tyvärr, men än så länge slipper jag kortisonet!
SvaraRaderakram