Mission accomplished!

Jag är trött idag. Det blir så när man sover tre timmar och festar till 02.oo. Det blev en fantastisk kväll, galet god mat (9 av 10 enligt våra små resturangkritiker här hemma), musiktävling som förde med sig mängder av glada minnen, skratt och -wtf?!- en andra placering för tävlingsmänniskan Lilla H. Senare bjöds det på en klassisk limbo där den yngre generationen briljerade medan den äldre... gjorde det hellre än bra, kanske man kan säga. Mycket underhållande för mig i alla fall. Vackert gitarrspel kunde man få höra också om man smög lite utanför Ls rum där där han och kusin M spelade.

Idag har jag inte tagit ett enda smärtlindringspiller. För jag är så glad och fullproppad av skratt & kärleksfull omsorg att det inte har behövts. Jag riktigt känner hur de små j*vlarna som försöker bita sig fast i min kropp tappar taget och dör. De klarar inte love-bombing på den här nivån nämligen. Tack hela underbara, fantastiska Familjen L & världens gulligaste svärisar för det! Och jag kan inte annat än säga det igen: Jag är så rik. Så fantastiskt rik på det som betyder något. Nämligen ni! Ni är underbara och jag känner mig alldeles överväldigad av den mängd kärlek som ni ger mig. Varenda samtal, middag, mess, skiva, mejl, bok, blomma, kort, lunch, film, ni sänder träffar exakt rätt. Ni glädjer, stärker, peppar mig till att ta steg för steg mot friskare, piggare, gladare. Mer liv, mindre sjuk. Mer skratt, mer kärlek, mer fest. Jag älskar mitt liv och jag tänker leva det! Ända tills jag dör. Jag önskar er alla det samma.

Och vet ni vad? Jag trivs ju bättre i sjal än med taggig igelkottfrisyr.

Så här såg jag ut för mindre än ett år sedan, glatt ovetande om den handbollsstora tumören och den gigantiska blodproppen:

Här är jag kortisonsvullen xsom en gris med igelkottfrisyr:

Och här med sjal:

Det är mer Lilla H att ha sjal, eller hur? Igelkottar passar på somliga, men inte på mig. Och mina ögonfransar sitter fortfarande kvar. Ha ha! Så nu tänker jag flörta med allt och alla de veckor jag har på mig- be ware...

Så avslutningsvis: 11 dagar senare tror jag att vi har firat färdigt min 39 års dag. Kanske. Nu börjar vi så smått ta sikte på min absoluta favorithögtid: julen. Och efter det ska vi nog börja planera 40-års fester. För de ska bli legendariska!