Mycket nöjd!

Idag går jag runt och liksom flinar lite. Livet känns najs idag. Fett najsigt till och med om man använder Ls språk.

• Ingen smärta alls från porten idag! Ingen! Och bara en citodon! Nu är jag jättenöjd med mig själv! Jag tog mig igenom det och det var värt det.
  

• Julen närmar sig! Och i år ska jag bara göra allt det roliga (dvs pynta som en tok, baka precis allt som är gott, och såklart göra varenda god godissort som min hjärna kan fundera ut, sill i långa banor, hav av mina egna köttbullar, Jansson, Jansson, Jansson och mmmmmmm, allt annat som vi älskar i den här familjen.) Det kommer ta sin tid, men jag har inte bråttom. Och jag kommer bli så glad under tiden! Vänta ska ni se hur kvittrig jag blir när det vankas jul!

• Håret är inte permanent borta! Den otäcka, blanka känslan hade i morse ersatts av det tunnaste lager fint fågelfjun man kan tänka sig. Nu kommer det ju rasa igen och igen och igen av cyton, men då vet jag i allafall att det inte är dött. Jag tycker inte om dött, jag tycker om livet!
  

• Jag pratade nyss med Radiumhemmet om den tumörmarkör man håller koll på när man har äggstockscancer. Den kallas ca 125 och ska normalt sett ligga under 35. Min var ju GALET hög före operation, över 10 000. Med behandling sjönk den fint och fort, vilket ju inte visade sig betyda att jag förblev cancerfri trots allt, men ändå visade tydligt att den var ett bra mätinstrument på mig (vilket den inte alltid är). Igår mättes den för att ha ett utgångsvärde inför behandling. Och den låg på bara 57! Trots hjärnmetastaser och en lite bråkig underhusmetastas! Det var riktigt, goda nyheter i min bok! Om en månad får vi ett nytt värde och då borde det vara under 35. Jag tänker fira jul cancerfri nämligen.

• Och HA! Jag må ha obotlig cancer, men jag kan fortfarande vara världens bästa mamma för mina barn. Idag hade de kompisar med sig hem och då ställde jag ram ett kakfat med fyra sorters hembakta kakor och en fin glasflaska saft.

Kompisarna var helt mållösa, det var "ofta", "cool" och "fett najsigt" i säkert 5 minuter och mina killar var så nöjda, så nöjda! Vilken härlig känsla för mig och mina killar!

Ha det bästa nu, allihop! Jag läser godisrecept på längden och tvären, funderar ut kombinationer, varianter och tillägg. Tack världens bästa Pia för det! Det var helt fantastiskt att vakna upp och få se dessa juliga bilder det första jag såg igår!

Och ni- glöm inte att krama era älsklingar idag. Och imorgon. Och alla dagar. Kärlek äger!