Det går bra nu

Redan hemma från behandlingen! Idag gled allt på som den värsta räkmackan; porten funkade perfekt och redan 5 minuter efter utsatt tid var vi igång. Alla mediciner slank in i min kropp, lugnt & fint och Underbara Svärmor dök upp, mer eller mindre oväntat, nästan direkt. Hon hade med sig just räkmackor - gott- och mangojuice -gottigott- och tiden bara gled i väg, den också. Rätt som det var kom Spolformade Y och drog ur pluggen och sen var det bara att hoppa in i bilen för hemforsling.

Då var ditresan betydligt mer påfrestande. Fast av väldigt positiva skäl. Jag är nu så pass lik mitt gamla jag, att 45 minuter på en buss nästan fick mig att dansa hula hula, eller börja lägga mig i medpassageranas jobbproblem. Jag blev helt enkelt TOKUTRÅKAD och RASTLÖS till absolut max av att sitta stilla & vara tyst så länge. Det kanske låter konstigt, men för mig är det väldigt, väldigt goda nyheter. Den kur cyto jag fick idag var den sista i den här cykeln, och motsvarar en hel kur. Och jag känner mig faktiskt starkare än sedan före krampanfallet. Mer och mer av min riktiga personlighet börjar titta fram, även om jag fortfarande är långt i från mig själv.

Och är det något jag har lärt mig av denna resa är det att vara i här:et & nu:et. Så just här & just nu njuter jag nu av att må bra, känna mig rastlös, danssugen & på rethumör (önskar att jag hade Fina Kickan här, hon är den mest tacksamma jag vet att reta!). Jag känner mig nästan självlysande av energi!

För detta vill jag tacka DIG bland annat! Utan dig, dina kommentarer, mejl, mess & dina positiva tankar hade jag inte nått hit igen. Så all min kärlek till dig, men nu har jag inte tid längre! Nu vill jag inte sitta still, nu vill jag hitta på något kul!