I morgon har Ls klass ett bord på den ytte, pyttelilla julmarknaden på vårt ytte, pyttelilla torg. De ska sälja julgodis & kakor för att tjäna pengar till en klassresa i vår. Vi har gjort så gott vi har förmått; L har gjort en fin skylt med vad han säljer, priser och vad pengarna ska gå till. jag har gjort 10 sorters godis och bakat 2 sorters gigantiska muffins och 2 sorters kakor. Självklart har vi behållit hälften av allt, men det är ändå en ansenlig mängd strutar med röd/vit rutiga sidenband och tomteetiketter i kylen. Det känns najs. Riktigt najs.

Mindre najs är det faktum att min krampmedicin inte tas upp av kroppen alls lika bra utan mat. Och att fasta inför provtagning betyder just att vara utan mat. Så i morse blev jag informerad på att jag hade en förhöjd risk för epelepsianfall under dagen. Och, nä, det gick inte att kompensera genom att ta mer medicin. Så hela dagen har jag haft ett litet gäng av er gulliga, gulliga människor messandes för att se att jag inte trillat omkull med kramper någonstans. Resultatet av provtagningen har jag ingen aning om när det kommer, eller vem som ska lämna det. Ungefär som vanligt när kompetenta RH håller i trådarna. Det kan bli i morgon, av min egen onkolog. Men det kan lika gärna bli när grisar flyger. Av ingen. Eller dagen före julafton av någon jag aldrig har träffat. Det visar sig. Jag orkar inte hetsa upp mig idag. Det tog knäcken på mig i går, och jag sov mer eller mindre hela kvällen - mycket motvilligt - på soffan. Dessutom får jag ont i huvudet av att vara arg, och är det någon dag jag INTE vill ha ont i huvudet, så är det ju idag, när jag är halvt utan skydd mot kramper. Så jag gör en eller två sorters godis till istället. Sjunger med i julmusiken (tack för tipset Världens bästa Pia! Det var PRECIS min smak!!!!) och tänker på jul, advent, jul och jul. Och julklappar, julmat, julkläder och julgodis. Och skrattar åt den här:

Då är livet najs! Grymt najs, till och med *he he*