Oh -oh, he´s ba-ack

Pysslingens högst ovälkomna Syssling är tillbaka. Förbaskat också! Pysslingen är tack och lov inte här, men Sysslingen lever rövare i min mage. Den här gången har Sysslingen med sig ett husdjur istället. Hans husdjur är inte av det vanliga slaget, utan det är en Drake.
En mycket entusiastiskt eldsprutande drake. Som uppenbarligen gillar att apportera; han tar nämligen med sig massor av härlig magsyra upp i munnen, hela tiden. Ibland lyckas han nästan få med sig mer än så, till och med. Han springer längs min matstrupe, magsäck och sedan längs alla, långa tarmar och tar med sig så mycket han bara kan. Och så upp igen och börjar om. Han har stora tassar med klor, som river och sliter. Och så sprutar han eld, än här , än där. Och ryter, eller vrålar eller morrar. Den dansande Sysslingen håller sig i magsäcken, med utflykter åt båda sidorna till. Han har sina höga klackar på och hoppar & stampar på mina revben och får illamåendet och smärtorna att komma stötvis.

Kanske lyssnar han på julmusik under tiden? Fast han har väldigt dålig sinne för takt & rytm, kan jag säga....Det var garanterat någon form av fest de hade i alla fall, hela natten. Inte min favoritfest, dock. Jag ska till doktorn idag, jag hoppas de har någon ytterligare Sysslings- & Drakutrotningsdrog att ge mig. Det som är så spännande är ju bara att deras hela existens är framkallad av just mina droger. Kortisonet, otroligt välgörande för mig och välkommet men sliter på magslemhinnan. Cytostatikan, absolut livsnödvändig den också. Men, hela poängen med cyto är att den ska ta kol på celler som växer extra fort. Vilket cellerna i mag-/tarmkanalen gör. Ja, så trots att jag redan äter magsårsmedicin börjar det nu slita mer än den klarar.

Däremot är jag ju galet tacksam att inte Pysslingen har visat sig. Magont & illamående är ju jättejobbigt, skittrist & påfrestande på alla sätt. Men huvudvärk vill vi INTE ha när vi har hjärnmetastaser. Så, måste jag välja får Sysslingen gärna flytta in.

Slutligen vill jag tacka alla er som hörde av er igår, för att trösta & pigga upp mig! Telefonen gick så varm att jag inte ens hann med att svara alla, eftersom jag redan pratade i mobilen, eller tvärt om! Och jag ska försöka hinna svara på alla gulliga, omtänksamma kommentarer, mejl & mess också, men till er ALLA vill jag säga:

Underbara, underbara ni, all min kärlek till er! Ni hjälper verkligen!
Och nu är jag redo att köra tisdag.