Igår hände det. På allvar! Jag skulle bara springa in, snabbt, på Maxi Lindhagen, nära Svärisarna för att köpa en blomma & chokladask till Underbara Farmor & Farfar. Efter att ha åkt någon sorts rullbacke (?!) i typ 20 minuter kom jag äntligen in. Och då var jag redan svettig och lite yr, så jag ryckte åt mig en vit Orkidé direkt innanför dörrarna och började se mig om efter kassorna.
20 minuter senare hade jag åkt mer rullbacke, hade en hel korg full med 50% jox som jag inte behövde, hade blivit knuffad, puffad & blängd på av tjusiga människor med vassa armbågar & tunga kundvagnar. En tjock, långsam kvinna i fula kläder passade inte in hos dem, och de visade verkligen ingen barmhärtighet. Och jag var totalt lost! Jag hade följt skyltar i taket som ledde runt i cirklar, jag hade försökt att vara logisk och gå rakt fram och hamnat i hummerdisken OM OCH OM IGEN - hur mycket hummer behövs egentligen?! Svetten rann nu i strida strömmar längs min spolformade kropp, huvudet dunkade, synen flimrade, hjärtat skuttade totalt oregelbundet och jag SVÄR på att jag var 10 sekunder från att börja stortjuta. Då fick jag syn på en flaska Ginger Ale som jag grabbade åt mig, satte mig ner, precis där jag var och plockade upp smärtlindring ur min knarkfyllda väska. Kall dryck & smärtlindring, uppknäppning av allt som gick att knäppa upp. Jag funderade på att dra av mig mössan också, men dessa människor runt mig kändes så illasinnade, så jag lät bli. Efter en stund lugnade kroppen ner sig och jag bestämde mig för att försöka tänka. Människor kunde ju inte bara springa runt, runt som det kändes, de var ju på väg någonstans. Det fanns faktiskt ett mönster, och de fullaste kundvagnarna gick åt samma håll. Jag reste mig upp och följde efter och - HEUREKA - där var kassorna! Dyrt var det och otrevligt, men jag överlevde i alla fall!
Aldrig mer Maxi Lindhagen säger jag! (Och idag är det L & Älskade M som står för inhandlandet av nyårsmaten.)
20 minuter senare hade jag åkt mer rullbacke, hade en hel korg full med 50% jox som jag inte behövde, hade blivit knuffad, puffad & blängd på av tjusiga människor med vassa armbågar & tunga kundvagnar. En tjock, långsam kvinna i fula kläder passade inte in hos dem, och de visade verkligen ingen barmhärtighet. Och jag var totalt lost! Jag hade följt skyltar i taket som ledde runt i cirklar, jag hade försökt att vara logisk och gå rakt fram och hamnat i hummerdisken OM OCH OM IGEN - hur mycket hummer behövs egentligen?! Svetten rann nu i strida strömmar längs min spolformade kropp, huvudet dunkade, synen flimrade, hjärtat skuttade totalt oregelbundet och jag SVÄR på att jag var 10 sekunder från att börja stortjuta. Då fick jag syn på en flaska Ginger Ale som jag grabbade åt mig, satte mig ner, precis där jag var och plockade upp smärtlindring ur min knarkfyllda väska. Kall dryck & smärtlindring, uppknäppning av allt som gick att knäppa upp. Jag funderade på att dra av mig mössan också, men dessa människor runt mig kändes så illasinnade, så jag lät bli. Efter en stund lugnade kroppen ner sig och jag bestämde mig för att försöka tänka. Människor kunde ju inte bara springa runt, runt som det kändes, de var ju på väg någonstans. Det fanns faktiskt ett mönster, och de fullaste kundvagnarna gick åt samma håll. Jag reste mig upp och följde efter och - HEUREKA - där var kassorna! Dyrt var det och otrevligt, men jag överlevde i alla fall!
Aldrig mer Maxi Lindhagen säger jag! (Och idag är det L & Älskade M som står för inhandlandet av nyårsmaten.)
JAG ÖNSKAR ER ALLA
DET BÄSTA NYÅRET NÅGONSIN
&
DET MEST KÄRLEKSFULLA, UNDERBARA 2010!
DET BÄSTA NYÅRET NÅGONSIN
&
DET MEST KÄRLEKSFULLA, UNDERBARA 2010!
STÖRSTA & VARMASTE KRAMEN
Gott Nytt År till dig och familjen!
SvaraRaderaMen lilla vän...om jag skulle se någon som verkade må dåligt eller så, så skulle jag fråga om personen behövde lite hjälp! Konstiga människor som inte bryr sig...
SvaraRaderaGott Nytt År till dig!!
Gott nytt år till dig och din kära familj.
SvaraRaderaJa, människor är verkligen konstiga ibland. Goaste nya året till dig och de dina.
SvaraRaderaVarma kramar
Busan
Ja, fast det var ju inte så att jag BAD om hjälp heller. Då hade jag säkert fått det. Gott nytt år-kramar allihop!
SvaraRadera