Hur långt är ett snöre?

Eller hur mår man när man mår bra? Hur ont gör ont? Hur trött är man när man är trött? Hur mäter man det omätbara?

Jag tror att svaret är att uppmärksamma att man mår bra. Att man har ett bra liv. Att det smakar gott, ser vackert ut, känns mjukt, doftar underbart. Att sätta ord och uppmärksamhetens strålkastare på allt det underbara man har - all kärlek, all omtänksamhet. Igår var jag galet pigg & glad, fixade och donade, kvittrade och for runt. Sen började jag känna mig trött och gick faktiskt och la mig och sov. Allt för att få bibehålla den underbara orken. Men, det gick åt pipan. Jag hade helt enkelt gjort av med mer än jag hade. Tagit ett orkens sms-lån, och nu kom det surt i efterhand.
Då har man ju två val: sura & deppa över den uteblivna orken. Eller glädja sig åt den fantastiska dag som var. Se allt som var bra. Eller med Albert Einsteins ord: "There are only two ways to live your life. One way is as though nothing is a miracle. And the other way is as though everything is."

Idag vill jag mer än någonsin glädjas åt mitt liv. Hur långt det än blir. Inte låta de svarta tankarna överskugga de ljusa. Idag mår min vän Anna riktigt dåligt och jag hoppas & ber att hon har kraften att fokusera på allt det ljusa hennes liv innehåller. Och att hennes snöre, trots allt, ska fortsätta och bli långt. Hur man än mäter.

Som alltid - kärlek till er!