måndag 4 januari 2010

Måndag flyttar dag & sent Nyårslöfte

Eftersom jag ska få behandling på fredagar istället är det här sista måndagen det är måndag. På det där jobbiga sättet. Nästa vecka är det måndag på onsdag istället. Jag tar mig igenom den här smärtfyllda måndagen med envishet, kärlek & droger. Ögonen på målet, vilket är att ta sig igenom dagen. (Ni vet väl vad Winston Churchill sa? If you're going through hell, keep going.) Älskade M har till och med gått runt på IKEA med mig idag, utan att köpa något. Snacka om uppoffring för kärlekens skull!

Jag känner mig i alla fall stark, psykiskt igen. Jag har tagit mig igenom den första av allt. Nu vet jag hur man tar sig igenom en julafton/ett barns födelsedag/en bröllopsdag som kan vara den sista. Jag vet hur man faktiskt gör för att prioritera att LEVA, NJUTA & SKRATTA. Jag vet var energitjuvarna finns och vilka som är mina hjärtevänner på riktigt. Det andra året jag ska LEVA med cancer har börjat. Jag ska ta all min nya kunskap & bli en mästare på att kunna ha roligt, uppleva & älska med alla de möjligheter jag har kvar. Varje glas ska få uppmärksammas som halvfullt. Varje möjlighet i en svårighet ska lyftas fram. Inte en dag ska passera utan att jag har berättat hur mycket jag älskar de mina. Inte en kväll ska komma utan att minst 3 Jag älskar dig har uttalats.

Det blir mitt Nyårslöfte. Till er. Till mig själv. Till Hjärnspökena & Minimonstren. Men allra mest till mina älskade, älskade killar.



3 kommentarer:

  1. Måste bara berätta att jag beundrar dig. Jag beundrar din styrka och ditt mod, din kraft att kunna se det positiva i det mesta!

    Jag tänker på dig och hoppas innerligt att du får finnas länge, länge hos dina barn och din man.

    Kram från en trebarnsmamma som följer din blogg

    SvaraRadera
  2. Du är underbar! Varje gång jag öppnar din blogg så flödar livsglädje och visdom in i ådrorna på mig. Du är livet självt och kärleken personifierad.

    Bamsestor KRAM från Karin H på forumet

    SvaraRadera
  3. Jag har följt din blogg nu i några dagar, satt i helgen och läste tillbaka ända tills i maj. Din kämparanda och ditt livsmod är beundransvärda...! Fortsätt kämpa på!
    Stor kram från en annan Karin

    SvaraRadera