Och nu på eftermiddagen får jag även goda nyheter om min fina Anna! Hon hämtar sig! Hennes fina lilla doktor Tilda har kurerat mammas livsgnista. Med kärlek!
Har ni märkt att sedan jag fick starkare smärtlindring har inläggen blivit kortare? Mindre snärtiga, lite tråkiga & sävliga. Ungefär som jag själv. Typ. Kan det ha något samband tro? Mindre ont = mer trögtänkt, kanske? Fast de har ju inte blivit feta i alla fall, inläggen.
Avslutar med ett citat från Sofokles:
Ett ord befriar oss från all livets börda och smärta: det ordet är kärlek
Kärlek till er alla
&
extra kärlek till Anna, Henrik & Tilda
Kärlek till er alla
&
extra kärlek till Anna, Henrik & Tilda
.jpg)
.JPG)
Hej lilla H,
SvaraRaderaDetta var egentligen tänkt som ett mail till dig men jag fick tillbaka det så jag klistrar in det här.
Jag har läst snabbgenomgången på din blogg. Du skriver så bra, tidvis skrattar jag, tidvis faller mina tårar. Vilka jävla monster du har!
Du har kämpat så otroligt bra och så får du detta tillbaka. Hur är läget just nu? Vad säger läkarna?
Du beskriver så mycket av det som jag själv har tänkt och reflekterat över. Allt från vad man inte behöver när man inte har något hår till skräcken att inte få vara kvar hos sina barn.
Jag är så i början av den här hemska cancerresan och du vet så mycket mer än jag.
Jag har läst om stadium IIIc och ser ju att det ser dystert ut.
Jävla skit.
Jag tänker på dig. Jättemycket!
Kram
Ludmilla
...och så jätteskönt att du har bra dagar nu. Helt underbart!
SvaraRaderaVerkligen skönt att Anna också repar sig. Glädjen och kraften från barnen är undermediciner!