onsdag 13 januari 2010

Solen skiner, himlen är blå

Både ute och i mitt sinne. Jag vet inte varför men jag är på grymt bra humör. Jag har jobbat på med mitt tunga projekt, och gjort det med ett leende. Visserligen i morgonrock och ganska tungt drogad, men ändå. Det går bra nu. Jag känner det.

Imorgon ska jag till läkaren, och då måste naturligtvis diskutera det spännande, amerikanska julpyntet som dök upp och försvann. Och reda ut huruvida jag ska dra ner på kortisonet eller inte, när sånt bling-bling berikar min tillvaro. Och dessutom måste jag erkänna att jag behöver diskutera OM jag behöver starkare smärtlindring. Det är inte rimligt att ligga och vara vaken pga smärta. Jag måste. Men jag vill inte. Jag vill att det ska gå över. Men, jag ska. Jag ska. Och jag har världens sötaste Syster Yster som följer med mig dit, och världens snällaste Jennie som kommer och hämtar mig.

Undrar om det är en manlig eller kvinnlig läkare imorgon? Överempatisk eller extremt faktainriktad? Glad eller sur? Stressad eller lugn? Påläst eller ointresserad? Jag skulle nästan kunna tjäna en hacka på att lägga ut alternativen på någon spelsajt, för man kan verkligen aldrig veta. Det enda man kan vara säker på är att det är någon jag aldrig har träffat förut.

Det är rackarns svårt att greppa hur mycket cancern - ja, eller medicinerna MOT cancern - har förändrat mig, rent fysiskt. Ibland känns det nästan overkligt att jag har varit energiskt, snabb & smidig, kunnat springa, göra fyra saker samtidigt. Och sen har vi det utseendemässiga jag har varit smal, haft alldeles platt mage och hår. Och ingen dubbelhaka alls! Och smala fotleder, utan blodproppar. Men leendet har jag kvar, någorlunda och ögonen. Och det är ju de som är själens spegel, så det får man väl verkligen vara glad för! Att de är sig lika. Att jag är mig lik. Där det räknas.

juli 2008


December 2008 & November 2009


September 2008 & Oktober 2009 & December 2009

(Mittenbilden är förresten tagen den dag jag får krampanfallet och får veta att jag har hjärnmetastaser)

Ha det bäst nu vänner, jag känner på mig att jag ska vara vuxen & duktig nu och gå och vila INNAN orken tar slut och smärtan vinner. Jag ska vinna! Jag SKA! Stor kram till er alla från en bildbevisat kortisonsvullen men hoppfull Liten H

4 kommentarer:

  1. Hej vännen. Du är ju söt ju!!!! Ditt underbara humör är en stor tillgång. Läser din blogg hvar dag og ser fram emot den. Håller tummarna för deg. Hilse fra Heidi.

    SvaraRadera
  2. Håller med du har verkligen fina pigga ögon.Men hela du är så fin!En "ful" människa vad man nu menar med det blir vacker när man tycker om denna.Lycka till i morgon måste vara jobbigt att möta nya Läkare varje gång.
    Kram Lillemor.

    SvaraRadera
  3. Dina ögon har du verkligen. Och leendet. Och är man så vacker som du på insidan, så kan man inte vara annat än vacker på utsidan. Vem skulle kunna tro att tjejen på mittenbilden är sjuk över huvud taget?

    Jag förstår verkligen att jag har dragit ett antal vinstlotter under min resa i cancerlandet. Att få möta kända ansikten på RH är onekligen en av dom bättre. Fyra onkar. Fem om man räknar den som ställde upp akut en morgon när jag hade svidande och varande utslag på glödlampan. På snart två år. Det kan man verkligen inte klaga på. Trist att det inte är så på alla avdelningar.

    Skickar lite extra positiv kraft att användas efter din vilostund. Stor kram! Busan

    SvaraRadera
  4. Söta, fina lilla DU! Ja, du ÄR jättefin. Sen så har du ju några fula små "fläcken" eller "områden" som du gott kunde vara utan...;O
    Du vet säkert vad jag pratar om men DOM ska besegras!!! Du kommer självklart fixa hela cancerskiten även om du får visa din jävlar anamma några gånger.
    Du har en stark och stor hejarklack. Kämpa på! - KRAM!

    SvaraRadera