Nu har vi provat. Memma var inte mumma.Vi gjorde precis som man skulle, jag är en noggrann person så jag slog upp Memma på Wikipedia där det stod: "Memma (finska mämmi) är en traditionell finländsk påskrätt huvudsakligen gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap. Rätten har en mycket karakteristisk klibbig konsistens och mörkbrun färg med mustig, söt doft av spannmål. Memma äts vanligtvis med mjölk eller kaffegrädde och strösocker." Så jag la upp en klick i varsin skål, strödde över socker och hällde havregrädde runt
(fast här blev det lite fel... jag tittade inte så noga, så det råkade bli vaniljsås istället. Så kan det gå när man är en stackars sjukling som inte riktigt orkar allt, då handlar ibland andra underbara, snälla, omtänksamma människor åt en och ställer in saker i kylen. Ja, så det råkade bli vaniljsås. Men ändå.)
Så satt vi tillsammans hela familjen och smakade med nyfikenhet och intresse. En kletig tugga. Hmmm. En tugga till. Vad smakar det egentligen hann vi tänka innan E sa: Nämen, smakar det vörtbröd? Ja, kanske... Eller mjöl? Eller? Och så fortsatte vi smaka. Och smaka. Och smaka. Men det blev ingen ordning, bara konstigt. Och när den lilla klicken var slut visste vi fortfarande inte riktigt vad det smakade, men jag mådde illa. Ganska mycket. Så jag fick borsta tänderna och tugga tuggummi en stund. Så nu vet vi att vi inte vet vad Memma smakar, men vi vet att det inte smakar mumma. Utan vaniljsåsen hade det nog varit ännu värre. Vi kommer inte prova igen.
(Jag messade Bror och frågade om hans Kulta tyckte om Memma. Det gör hon inte. Inte han heller, men hennes mamma.)
(fast här blev det lite fel... jag tittade inte så noga, så det råkade bli vaniljsås istället. Så kan det gå när man är en stackars sjukling som inte riktigt orkar allt, då handlar ibland andra underbara, snälla, omtänksamma människor åt en och ställer in saker i kylen. Ja, så det råkade bli vaniljsås. Men ändå.)
Så satt vi tillsammans hela familjen och smakade med nyfikenhet och intresse. En kletig tugga. Hmmm. En tugga till. Vad smakar det egentligen hann vi tänka innan E sa: Nämen, smakar det vörtbröd? Ja, kanske... Eller mjöl? Eller? Och så fortsatte vi smaka. Och smaka. Och smaka. Men det blev ingen ordning, bara konstigt. Och när den lilla klicken var slut visste vi fortfarande inte riktigt vad det smakade, men jag mådde illa. Ganska mycket. Så jag fick borsta tänderna och tugga tuggummi en stund. Så nu vet vi att vi inte vet vad Memma smakar, men vi vet att det inte smakar mumma. Utan vaniljsåsen hade det nog varit ännu värre. Vi kommer inte prova igen.
(Jag messade Bror och frågade om hans Kulta tyckte om Memma. Det gör hon inte. Inte han heller, men hennes mamma.)
.jpg)
.JPG)
haha jag garvade högt efter att ha läst detta! särskilt biten om att du mådde illa (och inte för att det är kul att du mår illa men för att det var så klockrent att det var fler som tyckte att att denna bruna gegga verkligen hade en smak som var så totalt odefinerbar) som du kanske förstår så tyckte jag inte heller om memman. vi åt den på påskadagen och FY säger jag bara. haha!
SvaraRaderaJa men är det NÅGON som verkligen tycker om det? Brors svärmor måste ju vara undantaget som bekräftar regeln?!
SvaraRaderaHälsning från en anonym besökare som hittat din sida, att om man äter memma (obs, MÅSTE ätas med strösocker och KAFFEgrädde) varje påsk, så kommer man att gilla det en dag! Och köpa och äta helt frivilligt och till och med längta efter det... Något att se fram emot ;-).
SvaraRaderaMemma-mamman