jag kan själv!

ibland rinner fnittret över. som här.

efter frukost skulle jag gå till badrummet hade jag bestämt. tyvärr kände kroppen något annat och vek sig dubbel som en fällkniv när jag ställde mig upp (men jag ställde mig upp! va?! det trodde ni inte?) att fälla ut den fällkniven var ingen hit, kan jag säga och mina kinder fylldes av heta, arga tårar medan jag bestämde mig. och bestämde mig. och bestämde mig. och så- gick det! jag stapplade mig sedan fram till badrummet där jag gjorde det jag skulle (Efter att ha spritat toastolen, spolknappen & toapappershållaren. jag är den jag är, liksom. måste ha bacilluring-fritt!)

sedan gick jag tillbaka till mitt rum. SJÄLV! borstade tänderna, bytte kläder & satte på deo. SJÄLV! nu har jag suttit här, tittat på tv, svarat på mail & pratat med folk. suttit. på en stol. inte i sängen. jag kan själv!

det är inte lätt att vara min sköterska, tror jag. jag gråter så tårarna sprutar men KAN SJÄLV! vill inte ha hjälp, vill inte bli stöttad, styrd, lyft. jag vill KUNNA SJÄLV! den segern är så ljuvlig, den när jag har övervunnit gnällkroppens pip om smärta och ynkel-kynkel. då KAN JAG SJÄLV på riktigt!

så, nu skulle ni se mig! ett brett, nöjt leende i ett blekt, kortisonsvullet ansikte. en kropp, grovt spolformad med en hamster under skjortan. kroppen vill dessutom hela tiden fälla ihop sig, så det är en evig kamp oss emellan. nu är det dags att fatta beslutet, leda, styra, kontrollera. nu är jag trött. nu bestämmer jag mig för att gå och vila. så det så! här är det jag som bestämmer!

Syster Yster, Medelhav & paraplydrink *me like*


Puss & kram till dig!